Eva Gustavsson har arbetat som lärare sedan 1974 och den största delen av tiden har hon varit anställd på Bettna skola. Att hon skulle satsa på yrket var det ingen tvekan om.
– När jag var tre år sa jag att ”jag ska bli en skolfrök” och så blev det. Jag har aldrig funderat över saken, det var det som gällde.
Likadant var det med inriktningen på utbildningen. Hon bara skulle bli lågstadielärare.
– Det var bara så. Jag tycker att det är mest spännande att jobba med de små. Det är häftigt när de plötsligt kan läsa. De är så nyfikna.
”Pyret”
Även på fritiden tar barn en stor plats. Eva är ordförande i Vadsbro-Blacksta scoutkår sedan 15 år tillbaka.
Hon har själv varit scout sedan hon var åtta år. Eva träffade sin man Anders genom scoutkåren och deras fem barn har sedan också varit med i scouterna.
– Det är stämningen, att man är i naturen och scoutrörelsens syn på medmänsklighet som jag gillar. Det är ett sätt att leva.
Som ledare i scoutkåren träffar hon en del av sina elever på fritiden. Men Eva Gustavsson tycker inte att det känns som att hon är lärare även på fritiden.
– Nej, för i scouterna gör vi saker tillsammans på ett annat sätt och där är man frivilligt. I scouterna är det allvar men ändå mycket på skoj.
Dessutom har Eva ett särskilt scoutnamn.
– Där är jag Pyret och i skolan är jag Eva. Det är ganska bra att ha en annan identitet i scoutkåren.
Föreningsaktiv
Eva är också med i teatergruppen Kung Blackes gycklare. Hon står inte på scenen utan är så kallad Kökshäxa, vilket innebär samordnare för serveringspersonal och utrustning i köket vid föreställningarna.
– Jag halkade in av en slump. En av döttrarna behövde hjälp i serveringen och förde över det på mig.
Genom att Eva är ordförande i scouterna är hon också med i Bygderådet i Vadsbro-Blacksta.
– Det är roligt att se att det händer saker i bygden, annars dör bygden ut.
Men föreningslivet kommer aldrig före familjen.
– Jag säger ifrån möten om jag behövs som barnvakt till mina barnbarn. Familjen är viktigast och sedan kommer alla intressen.
Bullerby-känsla
Eva och hennes man har fem barn varav tre bor i bygden.
– Jag bor så nära mina barnbarn att jag kan höra dem. Det är bara en skogsdunge emellan våra hus. Det är härligt att kunna umgås till vardags.
Eva bor även granne med sina föräldrar.
– Släkten är nära. Det är lite Bullerbyn över det och vi har bra kontakt. Det är väldigt skönt.
Det är också familjen som har bestämt hur Eva ska få fira sin 60-årsdag på lördag. Själv vet hon ännu inte vad som ska hända.
– Det känns ovanligt. Oftast är jag själv med och styr och ställer men det här kan vara en spännande erfarenhet.