Vägen till Eskilstuna och uppväxten i Råbergstorp skedde genom Mikaels mor. Han är sladdbarn, yngst av fyra syskon, föräldrarna var skilda när mamman fick jobb på Gense i Eskilstuna i mitten av 1970-talet.
— Visst slet min mamma och drog ett tungt lass som singelmorsa, men min uppväxt var bra på alla sätt, säger Jeppe (ofta kallad) när vi ses. Jag gick i Lagersbergsskolan, sedan Fröslundaskolan innan det blev 4-årig teknisk på Rinman och kadettskolan i Linköping. En fortsättning på min 15 månader långa militärtjänst.
– Min mor är förresten en av mina förebilder i livet. Hon kämpade på trots att hon förlorade tre vuxna barn – mina tre äldre syskon. I dag är hon själv liksom min far borta.
Du är stolt över dina danska rötter.
— Ja. Jag gillar den danska mentaliteten. Främst är det den sunda misstänksamheten mot överheten – ifrågasättandet – som de har och som jag anammat. De är lite anarkistiska så där. Den typiske svensken är mer "medgörlig."
Hur är danskarna i dag?
— Mycket har förändrats sen jag föddes där och senare flyttade. Det danska gemytet har ersatts med misstänksamhet mot allt som inte är danskt. Synen på invandring har hårdnat väsentligt vilket jag ogillar. Men jag och tjejerna åker ofta dit. Har brorsonen Brian med familj kvar. Men jag vill inte flytta tillbaka till Köpenhamn.
Du har varit mycket politiskt engagerad, vad kommer intresset från?
— Mina rötter. Uppvuxen i Råbergstorp och fostrad av en hårt arbetande singelmorsa, det bara blev så. Jag är också förändringsbenägen och tycker om att vara med och påverka. I politiken likväl som i föreningslivet. Är envis som sjutton och allergisk mot uttryck som "så brukar vi inte göra", "det har vi redan testat, men det fungerade inte" och "vi har gjort så här i 25 år och ingen har protesterat".
Mikael Jeppe var politiskt aktiv redan i unga år. Första aktiviteten var inte partipolitisk, utan en namninsamling på temat "rädda vargen". Sen blev han elevkårsordförande på Rinman och distriktsordförande i elevorganisationen. Så småningom ordförande i SSU-distriktet.
— Jag minns bland annat ett tal på partidistriktets årskongress i Nyköping på 80-talet. Talet var hyggligt, skämtet jag drog om ungdomsförbundets förhållande till partiet föll i god jord och jag fick många ryggdunkar efteråt. En av gratulanterna var ministern och Mariefredsbon Maj-Lis Lööw. Hennes ord på vägen glömmer jag aldrig: "Låt nu inte tuppkammen växa för högt!"
1988 lämnade Mikael Jeppe politiken för journalistiken. Han fick jobb på tidningen Folket samma år. Jobbade där som allmänreporter, polisreporter, nattchef och senast marknadschef under tolv år.
— En fantastisk skola med extraordinära människor. Arbetskamraterna på Folket och politiker är också mina förebilder i dag.
Var står du politiskt numera?
— Mina kompisar kallar mig " blåsosse" och det stämmer nog rätt bra, fortsätter Mikael Jeppe. Jag tycker alla partier har något bra och såväl Jimmy Jansson (S) som Jari Puustinen (M) har mycket vettigt att komma med.
Du verkar ha massor av energi, pratar hängivet, snabbt och mycket. Kan du koppla av?
— Jadå, absolut. Gärna med en påse jordnötsringar och en kall Hof.
Mikaels Jeppes energi har också räckt till att engagera sig i tennisklubben TK Hobby under många år. Han har varit ordförande i snart sex år och satt i styrelsen innan det. Men vid årsmötet i mars avgår han.
— Det känns som helt rätt tid att lämna nu. Vi är en jättebra förening, på väg uppåt med bra tränare, otroligt bra fart på ungdomsverksamheten och många vuxenspelare. Jag har gjort det jag ville och kan göra, nu är det dags för andra att sätta dagordningen.
Du spelar själv?
— Ja, absolut och det tänker jag fortsätta med. Tennis är det roligaste som finns. Sen hoppas jag få ännu mer tid över till att följa med min 10-åriga dotter Sanne som tränar tennis fyra gånger i veckan och precis har börjat tävla.
Familjen är viktig för Mikael Jeppe, han nämner dem ofta under intervjun. Sambon Åsa är ännu en förebild för honom. Hon är läraren som vågar ta fajten i ett skolsystem i "fritt fall" som han uttrycker det.
I dag driver du eget?