– Jag växte upp som tonåring på 1970-talet. Det var vanligt då att man var lite åt vänster, man ville vara med och förändra förutsättningarna i samhället. Många valde socialhögskolan för att bli socionomer.
Så också Heljä när hon var 23 och fått sin förste son.
Under många år har Heljä också arbetat som socionom inom Eskilstuna kommun.
– Men jag märkte efter ett antal år att jag var mer och mer intresserad av psykologin kring hur vi människor fungerar och varför man blir den man blir.
– De sociala teorierna jag hade använt mig av dittills, kände jag inte räckte till.
Heljä valde att sätta sig på skolbänken igen för att läsa till psykoterapeut i 40-årsåldern och efter att hon fött sin andre son. En lång utbildning – på socialhögskolan i Stockholm och Umeå som ledde till en masterexamen – och som även innehöll att man går i egen terapi och får handledning på eget klientarbete.
Du har alltså 20 år mellan dina barn?
– Ja, det är lite speciellt, men har fungerat bra. Det är en komplicerad handling att föda barn, tycker jag – så har det varit historiskt – men jag är kanske den första generationen när man kunde välja både barn, utbildning och arbete.
Du har valt rätt yrke?
– Ja. Hela tiden har jag tyckt det varit intressant, samhällstillvänt och utvecklande. Jag trivs fortfarande mycket bra och känner mig inte färdig.
Vad har du för uppgifter nu?
– Jag arbetar inom primärvården, på två olika vårdcentraler i Eskilstuna. Efter att en läkare ställt en diagnos är det till mig som patienten kommer. Oftast handlar det om stresstillstånd, utmattningssymtom, ångest och depression. Jag sysslar kortfattat med kognitivt inriktad korttidsterapi där man träffas som högst 20 gånger för att få vägledning och verktyg att ta sig vidare.
Vilka kommer till dig?
– Både män och kvinnor mellan 19-67 år skulle jag säga.
Ökar den psykiska ohälsan?
– Ja, tyvärr är det nog så, eftersom samhället har förändrats. Men det är också ett kulturbundet problem, tror jag. Vi vänder hellre våra problem inåt än utåt, det tar fortfarande lång tid innan vi söker hjälp. Kanske beror det på att vi i dag har det så bra materiellt och även på andra sätt, att vi skäms för att berätta att vi ändå inte mår bra och är lyckliga. Jag tycker dock primärvården har ett bra system för att fånga upp de här problemen i dag.
Känner du att du gör nytta?
– Ja. Jag är med för att stötta när någon har problem, men när personen sedan mår bättre behövs jag inte längre och det är en tillfredställelse i sig.
Fritiden ägnar Heljä åt motion, körsång, bokläsande och måleri bland annat.
– Jag tycker det är viktigt för människan att man förverkligar sina drömmar och gör det man kanske gjorde och tyckte om som barn. Det är viktigt att hålla kvar de intressen man vilar i – livet ut.
Ska du fira din 60-årsdag?
– Bara i lite mindre omfattning och på lite olika sätt. Längre fram blir det en utlandsresa.
Du känner dig bekväm med din nya ålder?
– Ja, absolut. Fast jag fyller 60 år känner jag mig mitt i livet på något sätt, har fortfarande ett hemmaboende barn. Men det är klart att jag funderar i termerna att det ändliga kommer närmare.
Heljä känner sig tacksam, glad, stolt och nöjd helt enkelt. Något hon förmedlar till mig på ett lågmält sätt.