– Det var en tjänstebostad från början och jag flyttade hit när jag fick jobb på Hamra skola 1957, säger Ulla som innan dess arbetat tre år i Tumbo skola.
Att hon valde läraryrket skyller hon på "ärftlig belastning" då båda föräldrarna var verksamma i yrket.
– Även min moster var lärare och när jag gick som obetald lärarassistent åt henne upptäckte jag vilket roligt yrke det var och bestämde mig för att gå lärarutbildningen, säger Ulla som gjorde detsamma i Strängnäs tidigt 50-tal.
Något hon inte ångrar.
– Nej du, jag har trivts jättebra i yrket. Tänk vilka underbara barn jag mött under åren och så omväxlande det varit. Barn ser till så att det aldrig blir långtråkigt, säger Ulla och skrattar.
– Det skulle väl vara att det är för mycket administrativt nu för tiden, svarar hon när jag ber henne hitta något negativt i yrket.
Ulla avslutade sin livslånga lärarkarriär i Hällberga skola, var skolbibliotekarie parallellt under 20 år och fungerade även som handledare åt lärarstudenter i sex år.
– Det här med böcker och att läsa har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag minns så väl hur omvälvande det var att lära sig läsa och den känslan har jag försökt förmedla vidare till mina elever, säger Ulla som hela tiden jobbat på lågstadiet.
– Jag håller fortfarande på med "bokprat" där jag recenserar böcker för skolklasser i Hällberga skola, det är ett bra sätt att stimulera läsintresset för barnen.
Sin dotter Anneli adopterade Ulla från Thailand i mitten av 70-talet och de har rest runt i världen en hel del tillsammans.
– Men mitt resande började med en språkresa till England redan 1956, säger Ulla och när jag frågar vilka fler ställen hon besökt radar hon upp Libyen, Oman, Himalaya, Kambodja, USA, Antarktis, Nord-Korea, Bolivia, Alaska, Påskön, Mexiko, Iran och Grönland innan hon pekar på en världskarta på väggen.
– Där ser du vilka platser jag besökt, säger hon och pekar på den av nålar fullsmockade kartan.
Väldigt många nålar är det...
Vilka av alla dessa skulle du peka ut som topp tre?
– Det är svårt, men Kamtjatka, Tibet och Island är jag väldigt förtjust i.
– Men mitt smultronställe har jag i Härjedalen, jag har hyrt en stuga i Bruksvallarna i 30 års tid, tillägger hon.
Har du någon ny resa inplanerad?
– Jo då, nu närmast ska jag till Gammalsvenskby som ligger i Ukraina där jag varit tidigare. Där bor jag hos en familj och de lever ungefär som vi gjorde i Sverige på 40-talet.
Ett annat stort intresse för vår jubilar är fotografering – hon har drygt 30 000 diabilder från hela världen.
– Dessutom har jag stickat i hela mitt liv och som pensionär började jag binda böcker på en kurs som ABF arrangerade, säger Ulla som också hinner sitta i styrelsen i Ärla-Stenkvista Hembygdsföreningen och titt som tätt är ute och håller föredrag om sina resor.
Snacka om krutgumma.
Hur känner du inför 80-års dagen?
– Jag tycker att det låter hemskt mycket.
Hur firar du?
– Jag har öppet hus, Anneli är kock och har lovat att fixa något.
– Men jag önskar mig inga presenter, prylar har jag så det räcker, säger Ulla och ler snett.
Slutligen frågar jag Ulla hur hon skulle beskriva sig själv.
– Jag är mig själv – sedan får andra tycka vad de vill.