Sin första tjänst fick hon som barnflicka och hembiträde hos en familj i Nyköping. Då var hon i yngre tonåren.
– Jag längtade hem varje dag. Så fort jag fick en möjlighet tog jag mig hem till torpet.
Tre barn, sex barnbarn
Så småningom fick Ingrid arbete på lasarettet i Nyköping, gifte sig med Karl Andersson, flyttade till Stäringe utanför Flen och fick tre barn. I dag finns också sex barnbarn i familjen.
– Har du sett så stiliga vi var, säger hon och pekar på bröllopsfotot från 1954. Får vi leva är det snart dags för diamantbröllop.
Till för bara tre år sedan bodde Ingrid och Karl vid Stäringe.
”Man lär sig att trivas”
Karl arbetade på gården till pensioneringen.
Ingrid hade anställning som hemsamarit i trakten, senare också i Flens tätort och trivdes bra.
– Det var så långt till allt då vi bodde där ute. Jag längtar inte tillbaka även om det här boendet är annorlunda och mindre. Man får lära sig att trivas.
När Ingrid Andersson trivs som bäst sätter hon sig till rätta i en skön stol med ett korsord.