– Jag skrev fel på önskelistan. Jag ville börja spela trumpet men stavade väl lite taskigt så jag fick en trumma i stället, då var jag sex år, säger Lars Östlund.
Det visade sig bli en framgångssaga. Genom åren har han inte bara blivit dansbandsmästare utan också spelat på både melodifestival och Olof Palmes begravning.
Receptet bakom framgången? Att nöta.
– Jag fick flytta ut i garaget för att familjen skulle stå ut. Trummor är världens bästa barnvakt. Du vet precis var barnen är någonstans, berättar Lars Östlund.
Karriären inleddes i Uppsala paradorkester innan Lars Östlund hamnade på en 50-års fest där det visade sig att bandet som spelade var tvungna att sluta klockan 11. Trummisen var bara nio år och fick inte vara med längre.
– De visste väl att jag spelade och frågade om jag inte kunde hoppa in, berättar Lars Östlund.
Så fick det bli och han tog plats i bandet – Silent Rockers. Det här var i början av 80-talet under Lars Östlunds gymnasietid. Snart vankades lumpen och Musikplutonen i Strängnäs. Det var också i samband med det han fick sitt första vikariat som slagverkslärare.
– Jag har varit här i huset i 30 år nu, säger han och ser sig om i Kulturskolans slagverksrum.
Och mycket har det hunnits med under tiden. Vid sidan av jobbet som musiklärare spelade han bland annat vid prisutdelningen på Melodifestivalen 1996.
– Den trumvirveln var den enda musiken som spelades live det året. Publiken fick se tävlingsbidragen som musikvideos på storbildsskärmar.
Ungefär samtidigt arrangerade han också Drum corps SM för första gången.
– Jag utgår alltid från principen, ska det vara ska det vara ordentligt. Jag hade dragit igång en musikkår i Strängnäs men när jag fick se en video på drum corps, att det fanns en helt annan style, var jag såld.
I Drum corps handlar det inte bara om att spela bra och tight. Dessutom ska alla orkestermedlemmarna, gärna så många som möjligt, röra sig i olika formationer i takt till musiken. Strängnäs Drum corps har deltagit i tre världsmästerskap i USA.
– Jag hoppas att det ska bli en gång till. Vi jobbar på det men det tar tid att förbereda sig och få allt på plats.
Att välja ut det bästa i sin långa musikkarriär, är omöjligt tycker Lars Östlund men när frågan i stället blir vad han är mest stolt över, är det ingen tvekan.
– Alla elever. Många har gått långt inom musiken och flera kommer förbi och morsar när de är i stan, det är jättekul. Nu har jag till och med börjat ha andra generationen i några familjer också. Vi får väl se om det hinner bli en tredje till och med.