– Det är faktiskt stimulerande att känna att man varje dag året runt producerar någonting – mat – som vi alla behöver.
Spannmålsodlingen är det som går bäst just nu. Grisproduktionen slutade han med förra året – men nu börjar priserna på fläskkött stiga igen . . .
Mjölken från de 50-talet djuren får han inte mer betalt för i dag än för 30 år sedan, runt 3.30-3.50 per liter. Men han och brorsan Niklas kör på ändå med hopp om att svenskt lantbruk ska få högre status framöver.
– Kolla bara på Frankrike. Där har lantbrukarna stor makt i samhället, fortsätter han. Tänk om vi kunde ha det så i Sverige. Men vi är i stället det enda land i Europa som "prutar med oss själva" och politikerna verkar inte veta hur de ska förhålla sig. I dagsläget är Sverige bara självförsörjande till 50 procent. Vill vi ha det så?
Johan är engagerad, pratglad och går mycket efter magkänslan får jag också veta. Och snusar oavbrutet . . Och mitt i allt prat sätter han på en inspelning från 1940-talet med Jussi Björling, Nessun Dorma (Ingen må sova), en aria från den avslutande akten i Giacomo Puccinis opera Turandot.
– Det finns ingen som kan sjunga som Jussi! Pavarotti kom aldrig i närheten. Jag har sjungit en kort period i kör och skulle gärna göra det igen.
Drömmen lever alltså?
– Ja, absolut. Tänk att kliva ut här på trappan en morgon och slå en aria samtidigt som man blickar ut över ägorna . . .
Sjunger du i ladugården bland kossorna?
– Absolut. Men sannolikheten att jag blir en berömd sångare och står på Metropolitan är lika liten som att jag kommer att tjäna stora pengar på lantbruket . . .
Bland djuren och bland grödorna trivs ändå Johan som allra bäst. När båda mår bra, känner han sig som mest tillfredställd. Kanske är det mer värt än pengar?
– Det finns inget bättre djurskydd än en nöjd bonde brukar jag säga. Och köper du närodlad, svensk mat får du ett öppet landskap på köpet. Tänker man hur vi har det här på gården där vi producerar 85 procent av vårt eget foder som sen ger mjölk från djuren, tidigare kött från grisar, så kan man väl inte vara mer närodlad än så?
På Västeräng har man även sett till att inte vara alltför låst. Det finns flera deltidare i ladugården som hjälper till med den dagliga mjölkningen. Det finns ett privatliv också.
I familjen finns frun Camilla och två barn, en tonårsson och en lite yngre dotter.
Följer du dem på deras fritid?
– Emil spelar hockey, men jag är väl en rätt dålig hockeyförälder tyvärr. Det är min fru som tar den biten.
Men i gengäld finns Johan alltid hemma hos Emil och Madde.
Hur ska du fira?
– Lugnt med familj och de närmaste i dag på Valborgsmässoafton och större fest senare när vårbruket är över och vi förhoppningsvis kan se fram emot ett bättre växtår än det förra.
Önskepresent?
– Lite pengar på ett resekonto. Paris är jag såld på, Wien likaså, men skulle även vilja resa till något mer exotiskt som Bali framöver.
Hur ser du på dig själv?
– Som en minoritet. . . Jag är inte tatuerad, inte med i facebook och så är jag möjlkbonde . . .