Sedan vankas det pension efter 41 år och åtta månader som polis.
– Jag har trivts utmärkt med jobbet, men nu ska det bli skönt att sluta, säger "Snut-Owe" inför kvällens officiella avtackning på polisstationen i Eskilstuna.
Det glada 60-talet gick mot sitt slut och Owe Andersson, lantbrukarsonen från Näshulta, arbetade på ASSA Stenman när han träffade en kille som tyckte att han borde söka sig till polisyrket.
– Du som är så stor och lugn skulle passa bra som polis, sa killen till mig, minns Owe som nappade på förslaget.
– Jag gick på polisskolan i Ulriksdal i elva månader innan det blev två års praktik, sedan var man färdig att gå ut och jobba som polis, fortsätter Owe som efter drygt tre år i huvudstaden kom hem till Eskilstuna 1974.
Han inledde sin karriär som patrullerande polis, men har även varit vakthavande samt suttit på ledningscentralen de senaste åren.
– Jag åkte polisbil i 29 år och har tillhört det uniformerade släktet i alla år, säger Owe.
När vi fick tips om att Owe skulle göra sin sista dag fick vi även nys om att han kallades "Snut-Owe – vilket visar sig stämma.
– Det där är mest en lokal grej här ute i Hållsta och började när jag lämnade sönerna på dagis. De andra barnen började kalla mig Snut-Owe och sen var jag bara det. Det är väldigt etablerat här ute och jag tycker det är en rolig grej.
Att Owe har trivts i yrket råder det inga tvivel om, men när vi kommer in på skillnader mellan nu och när det begav sig har han svårt att hitta några riktigt stora.
– Klimatet har väl blivit lite hårdare samtidigt som det är ett tuffare samhälle i dag, säger han.
– Men det kunde gå hett till även på 70-talet. Det var mycket raggarbråk på den tiden och riktigt tuffa bataljer, säger Owe och berättar om den gången ett 100-tal raggarbilar från Stockholm invaderade Eskilstuna.
– Vi försökte stoppa dem ute i Kjula, men de körde bara förbi oss och sedan blev det ordentligt röj inne i stan innan vi fick förstärkning från halva Sverige.
Efter en stunds funderande kommer Owe även på att det "fotpatrullerades betydligt mer förr i tiden och att det är mycket mer droger i dag".
Vad säger du om polisens fjuttiga uppklarningsprocent?
– Ja du, det där är statistik som inte jag har någon koll på, men det där snacket har man hört i alla år.
Leif G W Persson tar heder och ära av kåren så fort han får chansen – vad säger du om hans sågningar?
– Han har kanske rätt ibland, men det där får rikspolisstyrelsen svara på. Jag har inga kommentarer...
Nyligen blev Owe avtackad på Statt av några gamla kollegor och i kväll väntar avtackning på stationen innan det blir middag ute på lokal.
Hade du valt polisyrket igen om du fått leva om och hade de erfarenheter du har i dag?
– Ja det tror jag faktiskt, men jag kanske inte hade jobbat skift så mycket som jag gjort. Det har varit tufft, speciellt när grabbarna var små, yngsta sonen var sju år när jag hade min första hellediga julafton med honom.
När det är dags för fotografering hämtar Owe sin Brynäs-tröja – den ska bara med på fotot – trots favoritlagets bedrövliga form för tillfället.
– Jo det var lite roligare förra säsongen, medger Owe som åker till Gävle tillsammans med Siv en eller ett par gånger per år för att heja på fjolårets SM-guldmedaljörer.
Vad ska du göra som pensionär?
– Lära mig baka matbröd, ta hand om vedhanteringen, fixa med min veterantraktor, åka mer motorcykel – ja du hör ju, det finns hur mycket som helst att göra och jag går åtta månader tidigare för att jag vill lära mig pensionärslivet under årets ljusa månader.
Efter vår gemytliga fikastund där vid köksbordet törs jag gå i ed på att en reko, trygg och bra polis härmed lämnar kåren.