Åke och frun Birgitta – båda godkända revisorer och jämlika som arbetskollegor likväl som äkta par – börjar dra ner på tempot från och med nästa höst. De flyttar då sin revisionsbyrå från Folksamhuset, Fristadstorget 4, till en mindre lokal snett över ån.
Ni avvecklar successivt?
— Ja, det går inte att göra tvärt när man är revisor med tanke på alla kunder, utan så här vill vi ha det.
Du jobbar något år efter 65-årsdagen alltså?
— Ja, men när vi började i branschen var planen att hålla på tills vi var 55 år. Sen har vi tänkt om. Den sociala delen av arbetet gör att vi fortfarande trivs.
Men nu känns det ändå bra att snart få mer tid över till fritidsintressena, tycker Åke.
— I mitt fall mina tre bokprojekt, ett om socialliberalismen, ett mina memoarer och ytterligare ett. Jag har alltid tyckt om att skriva. Och jag är fortfarande mycket samhällsintresserad. På 60-talet var jag aktiv i FPU hemma i Småland, har deltagit i flera skolval i Vetlanda och på den tiden fick folkpartiet 35-40 procent i skolvalet.
Hur är det med din partitillhörighet i dag?
— Nu är jag mer "politisk vilde". Jag är en sann socialliberal, men tycker inte folkpartiet står för det numera. Jag vill att något parti ska ta sig an en modern form av socialliberalismen. Och jag vill ha tillbaka den gamla debatten där man pratade sak och inte bara "kastade skit" på varandra.
Varför Eskilstuna?
— Vi ville bort från Vetlanda och så fick jag jobb här som redovisningschef på Ljudmedia Hammar och Ludwigsson AB något år innan vi öppnade egen revisionsbyrå.
Paret Landén kom till Eskilstuna i början av 1970-talet.
Ni trivs här?
— Nej, inte egentligen. Men jo, i Hällby där vi bor är det bra. Och så är det nära till Västerås, Örebro, Stockholm och så vidare. Städer vars kulturutbud vi gärna besöker.
Hur är vi sörmlänningar i förhållande till smålänningar?
— Inte så handlingskraftiga som smålänningar, ni vill att någon annan ska göra jobbet. Jag saknar också lite mer vänlighet, ett tack och en klapp på axeln.
Rötter kvar i Småland?
— Vi har vänner i Sävsjö som vi besöker då och då och så sent som för något år sedan hade min fru en släktgård kvar i Småland.
Du är stolt över ditt ursprung?
— Ja, mycket. Därför har jag bland annat Nils Dacke, Torsten och Ivar Kreuger som förebilder. Ingvar Kamprad tycker jag däremot är lite för höjd till skyarna.
Småland är också ett fäste för religion:
— Men det har jag aldrig varit intresserad av, jag är ren ateist, en sekulär människa.
Åke är musikintresserad. En stor fan av framför allt Rolling Stones och Beachboys och har åtskilliga LP-skivor i samlingen därhemma.
Han är även naturintresserad, vandrar gärna i fjällen. Och tillsammans med frun Birgitta tycker han om att resa. Nu efter nyår åker paret på en två veckors tripp till Aruba, Karibien.
Du och Birgitta har både levt och arbetat tillsammans i över 40 år, hur har det fungerat?
— Jättebra både med kärleken och arbetet även om branschen har gått upp och ner. Men vi har hela tiden varit jämlika, både som revisorer och privat. Och det tror jag varit en nyckel.
Beskriv dig själv med tre ord:
— Egen och inte så anpassningsbar, kritiskt analyserande och har ett rättvisepatos.
Hur firar du 65-årsdagen?
— Lugnt under morgondagen, söndag.