– Jag är nyfiken på morgondagen. Det är så man överlever, säger han, när vi träffas i villan på Hödergatan där han bor tillsammans med hustrun Monika.
Att förlora finns inte i Bo Långhedes värld. Han är fast besluten att kämpa sig tillbaka.
– Men det finns stunder som inte är så roliga. Jag har också problem med hjärtflimmer och på grund av stroken drogs mitt körkort in.
Bo har en imponerande meritlista med 28 maratonlopp, elva vasalopp och två och en halv vätternrunda.
– Jag tvingades bryta det tredje loppet på grund av skavsår i rumpan, ler han.
Ett av maratonloppen gick i franska Medoc och var en 60-årspresent som Bo gav sig själv:
– Vi sprang genom 21 vingårdar och alla hade dukat upp med sina respektive viner...
Vasaloppet hyllar Bo som den optimala idrottsupplevelsen.
– Stämningen i spåret, alla trevliga människor. Ja det är inte klokt egentligen, hur trevligt som helst.
Dessutom har han deltagit i en mängd andra tillställningar i Vilsta IK:s färger. Nu nöjer han sig med funktionärsrollen.
– Vi arrangerade nyligen klubbmästerskapet på 3 000 meter i Munktellarenan. Då var jag med som tidtagare.
Trots att Bo flyttade till Eskilstuna 1991 har han aldrig arbetat i stan. Volvo i Köping drog nytta av hans tjänster i drygt 20 år och innan dess hade han anställningar i Hallstahammar och Avesta. 1 januari 2010 fick han pension.
– Att komma som vuxen till en ny stad är svårt. Därför uppskattar jag kamratskapet i Vilsta IK som väldigt positivt. Och när man inte kan vara med och springa själv behövs det alltid folk som hjälper till runt omkring. Under Juljoggen, loppet som arrangeras varje julaftons morgon, var jag utklädd till tomte och serverade glögg när deltagarna passerade Strömstigen.