"Vår troppchef låg intill mig, han fick en kula i huvudet. Jag och en kamrat refvo sönder våra skjortor och förbundo honom med, ty några första förband hade vi ej. Medan vi höllo på med detta, fick den kamrat som hjälpte mig en kula i magen så döden följde med detsamma. Under tiden jag förband XX dog äfven han. Hjärnan rann ut."
Så skrev en svensk soldat i ett brev från fronten i det krig som skulle vara i fyra månader och kräva 37 000 människors liv. Henrik Saxenius har läst hundratals brev som frivilliga skrev hem till Sverige, där deras liv i skyttegravarna beskrivs.
– Jag stötte på breven under min universitetsutbildning till arkivarie. Det var korrespondens mellan soldaterna och deras anhöriga, men också brevväxlingar med journalister.
Breven väckte hans intresse av två skäl.
– Det ena var att källmaterialet dittills inte fått så stor uppmärksamhet. Det andra var att korrespondensen fördjupade motivbilden till varför svenska krafter fann det så viktigt att delta, berättar Henrik Saxenius.
Mellan 1000 och 1500 svenska soldater, varav de flesta var organiserade i den så kallade Svenska Brigaden, begav sig till Finland. Enligt Henrik Saxenius såg de kriget som ett "frihetskrig", där Sverige hade en skuld att betala till Finland som tidigare varit "vår blodiga sköld" gentemot fienden Ryssland.
– 64 svenskar stupade, och genom det ansåg många att skulden var betald och att Sverige bidragit till att "rädda Finland".
För att skriva sin bok har han lusläst tusentals utgåvor av ett 70-tal dagstidningar från mars till juni 1918. Läst massor av böcker, hängt oräkneliga timmar i gamla arkiv.
Vad får vi i din bok, som vi inte kan läsa i andra böcker i samma ämne?
– En kartläggning över 1500 namn, där man får veta till exempel hemort, deras positioner i den finska vita armén och vilka fronter de befann sig vid. Här finns bland annat ett dussintal namn från Nyköping, Oxelösund, Gnesta och Trosa, som läsaren får veta mer om.
Och mer?
– En del av vår dolda historia, där svenska brigadsoldater ur arbetarklassen blev behandlade som parias efter inbördeskriget. De hade ju deltagit på den borgerliga, vita sidan, och straffades hårt vid återkomsten till Sverige. Många drabbades av allvarliga trakasserier och blev uteslutna ur den sociala gemenskapen.
Vad har varit roligast i arbetet med boken?
– När man får pusselbitarna att passa ihop. Till exempel när man lyckas klura ut vem som har skrivit ett visst brev, och hur det passar in i den verklighet som gällde. Det har varit ett riktigt detektivarbete.
...och värst?
– När man trott att man varit varit klar med något, och plötsligt upptäcker ett fel som tar en massa tid att rätta till!