Det berättar Martina Blomstrand på fredagseftermiddagen, tio minuter innan hon och blivande maken Jakob ska till just omnämnda kyrka och repetera det sista innan vigseln på lördag. På kyrkogården är också hennes mamma begravd som dog för sju år sedan, berättar Martina.
Hur träffades du och Jakob?
– På jobbet, vi jobbar på Fazer i Eskilstuna. Jakob flyttade hit från Borlänge för fem år sedan. Först var vi bara vänner, men sen blev vi ett par och nu har varit tillsammans i fyra år, berättar Martina.
– Det var Jakob som friade för två år sedan. Innan dess hade han visat min pappa ringen och ”frågat om min hand”. Vi är lite gammeldags så där.
Frieriet skedde på Kreta under en sista-minuten-resa.
Hur kändes det?
– Jag blev överlycklig. Det var aldrig någon tvekan att jag skulle säga ja. Men vi bestämde samtidigt att vänta två år med att gifta oss, eftersom vi ville spara pengar först. Annars är det väl inom ett år man ska gifta sig när man förlovat sig. Vi har heller inga barn ännu. I rätt ordning ska det vara!
Martina och Jakob är däremot sambo sedan några år. Men enligt den lite gammeldags tanken sov de inte tillsammans natten innan bröllopet. Jakob såg inte heller Martina överhuvudtaget i lördags förrän som brud när de träffades för fotografering i Församlingshemmet intill kyrkan två och en halv timme innan vigseln. Där hölls också festen för 76 gäster, alla som tackat ja kom.
Brudtärnor var två av Martinas tre systrar, Helen och Sandra. Den tredje systern, Ann-Charlotte och hennes man Peter, var värdpar under bröllopet.
Hur har alla förberedelser varit, val av brudklänning till exempel?
– Det har varit jätteroligt. En faster till mig är sömmerska, så det är hon som sytt min klänning. En brudklänning som verkligen känns som min.
Nervös?
– Jag har känt mig näst intill kolugn hela tiden under alla förberedelser. När sedan allt klaffade kan jag inte vara annat än nöjd även om det fanns ett förväntansfullt pirr under lördagen. Och det blev också jättespännande.
Bröllopsresa?
– Vi har semester en vecka till och planerar nu en weekend-resa till London och sen förhoppningsvis en längre bröllopsresa i september. Då lockar Thailand oss båda, ingen har varit där.
På söndagseftermiddagen, ett dygn efter bröllopet och efter städning i festlokalen, sa Martina så här:
Blev det som ni tänkt?
– Nej. Mycket, mycket bättre. Det som gjorde starkaste intrycken var alla fantastiska tal. Pappa Anders rörde om mina känslor mest, Jakobs bror Davids tal gjorde att han fick tårar i ögonen.
Funkade allt?
– Absolut. Det finns inget att klaga på. Dessutom började det ju inte regna förrän senare på natten så vi hade tur med vädret.
Hur var festen?
– Fantastisk. När vi åkte till hotellet strax efter halv fyra hade den ännu inte tagit slut och det blir starka minnen av en ofattbart rolig fest. Jag skulle kunna gifta mig om och om igen bara av den anledningen. Fast med samma man förstås. Vår toastmaster höll i trådarna fenomenalt bra, men det visste jag ju att han kunde efter att ha sett honom agera på ett annat bröllop och han var självskriven, och så visade man ett bildspel från min möhippa.
Som bestod av bland annat en skivinspelning?
– Ja (lätt generat skratt). Givetvis spelades singeln upp, Eloise som Arvingarna en gång hade en hit med.
Något mer?
– Massor av gemensam sång. Sånghäfte kom verkligen till användning. Och bröllopsvalsen klarade vi utan problem.
Vad stod på menyn?
– En läcker antipasti till förrätt och sedan serverades helstekt rostbiff med potatisgratäng. Vi avrundade det hela med kaffe och bröllopstårta, allt beställt från en cateringfirma men enligt våra egna önskemål.
Några tips till andra brudpar?
– Att behålla lugnet, att helt enkelt inte stressa för minsta småsak. Samt noggrann planering under lång tid för att få alla detaljer att fungera. Och det kanske viktigaste av allt: Tveka inte att be om hjälp!