Händelsen låter som tagen ur en äventyrsfilm. Ulla Sjöblom var bara 20 år och i Europa rasade andra världskriget. En dag sade hennes make Rickard:
– "Nu ska vi fly". "Aldrig i livet", svarade jag, men jag fick lov att ge mig. Vi var så rädda för att ryssen skulle komma, berättar Ulla Sjöblom, 70 år senare i sin bostad i Strängnäs.
Det var strikt förbjudet att fly till Sverige så de berättade det inte för någon. Inför färden använde de sina ransoneringskort men de spred ut matinköpen så att folk inte skulle bli misstänksamma. Just misstänksamheten tycks ha varit stor.
– Jag hade en svåger som var i armén och han fick sitta en heldag i förhör för de trodde att han visste vart vi hade tagit vägen, berättar Ulla Sjöblom.
Båten fick problem på vägen och de var tvungna att lägga till på en ort på Åland innan de slutligen kunde ge sig i väg. Motorbåten gick i fem knop och färden över havet tog en natt. Men de var inte helt säkra på att de kommit rätt.
– På Blidö gick vi i land och knackade på ett hus och undrade om vi hade kommit till Sverige. Jag minns lukten av nybakade bullar från huset.
Med i båten var också Rickards kusin Sven och dennes fru Dagny. När det unga sällskapet kom in i Stockholms stadsmiljö, med svenska flaggan vajande på båten, stannade de till vid en bensinstation.
– Vi åkte ända in till Slussen och där gick vi upp och sa att "nu får ni ringa polisen". Två polisbilar kom och de tog herrarna för sig och oss kvinnor för sig. När vi skulle gå in i bilen bugade sig kostaplarna och sa "varsågoda, stig på".
Å ena sidan hade Ulla Sjöblom haft en dröm och längtan efter att flytta till Sverige ända sedan hon var barn. Å andra sidan, när det väl gällde, ville hon stanna på Åland för att de hade jobb och lägenhet där.
Till Sverige kom de med ingenting. Efter att de hade fått uppehållstillstånd flyttade de till Stallarholmen eftersom Rickard hade varit på orten och jobbat tidigare.
– Första tiden grät jag bara över att bo som vi gjorde. Jag skulle ju få barn, berättar Ulla Sjöblom, och syftar på att de delade ett rum och kök med Sven och Dagny.
– Vi satt på en gråfilt på golvet, vi hade inte en sked en gång, minns Ulla Sjöblom, som fick tvillingar.
Lika fattigt som det var, lika underbara tyckte Ulla Sjöblom att människorna i Stallarholmen var.
– Svenskar är så himla snälla, det finns inte några snällare människor, säger Ulla Sjöblom.
I dag fyller hon 90 år.