– Det är stora skillnader mellan Sverige och Rumänien. Det räcker med att åka söder om Danmark för att allt ska bli mer sydeuropeiskt. Folk träffas ute i stället för hemma, det är något jag uppskattar. Men sedan finns det andra saker som är mindre bra. Infrastrukturen är inte så utvecklad.
Linnea Torstenson är på väg till ett taktikträningspass i den rumänska huvudstaden Bukarest men telefonlinjen är lika bra som den hade varit om hon befann sig i föräldrahemmet i Ulvhäll. Det är omkring åtta år sedan hon lämnade Sverige för att satsa på den internationella handbollskarriären. De två senaste åren har hon tillbringat i just Bukarest, och där trivs hon bra säger hon. Samtidigt har hon märkt att idrottare som bor utomlands blir mer patriotiska. Inget land är så bra och fint som det egna, det tycker både hon själv och hennes lagkamrater som nästan alla har olika härkomst.
– Jag saknar det organiserade Sverige, jag är lagd åt det hållet och här i Rumänien är det kaos kring alla organisationer, säger Linnea Torstenson.
Till Sverige reser hon mestadels när det är en match på gång, men ibland hinner hon komma hem och njuta av ledighet i sin gamla hemkommun.
– Jag tänker inte så mycket på hur mycket jag saknar det innan jag kommer hem. När jag bodde i Ulvhäll kunde jag gå upp på morgonen och ha Mälaren utanför köksfönstret. Det var jättefint.
Hur skulle det kännas ifall du blev en av dem som ska få sina porträtt på Läggestas Hall of fame?
– Jag skulle bli stolt, men samtidigt skulle det kännas jättekonstigt att kliva av tåget där och se sig själv på väggen. Tänk om jag får hänga där tillsammans med till exempel Micke Samuelsson.