– Globalt råder en bikris. Köper man ett kinesiskt äpple, till exempel, så kan man vara säker på att det är handpollinerat, alltså att en människa för hand har pollinerat växten och fått frukten att växa. Även Sverige är påverkat. Här ser vi en utarmning av jordbrukslandskapet och en brist på blommor som bin gillar.
Förutom att hjälpa till med bostadsbristen, kan man alltså odla lite gott käk åt bina.
– Att odla ängsblommor som rödklint, blåklint, åkerklätt, prästkrage och kornvallmo är att göra bina en tjänst. Man kan plocka bort en fläck av gräsmattan och sprida ut frön, säger Per.
För bin gäller bostadsbristen solitära bin, alltså sådana sorter som inte bor i bisamhällen. En sådan sort är det röda murarbiet.
– De är duktiga pollinerare och pollinerar bland annat jordgubbar, fruktträd och bärbuskar. Den sticks väldigt sällan. Eftersom den är ensamlevande har den ingen kupa att försvara.
I naturen har det blivit för rent, enligt Per, och det är ett av skälen till att vilda bin har ont om ställen att bygga bon på och lägga ägg i.
– I skogen får träd som fallit sällan ligga. De biarter som inte bygger bon i jorden, utan i små gångar i dött trä, får svårt att hitta en lämplig plats.
Så, hur fungerar då det vildbihotell?
– Ja, om vi fortsätter ha det röda murarbiet som exempel, så bygger det som små enrumslägenheter inne i pinnen. Den lägger ett ägg tillsammans med ett matpaket längst in i pinnen, sedan tar den ett blad som mellanvägg. Om du till exempel hittar ett rosenblad i trädgården med ett hål utskuret så kan du gissa vem som varit framme för att bygga en vägg i äggkammaren. Sedan lever honorna längst in och hannarna längst ut, för om en fågel skulle komma är det viktigast att honbina överlever.
Även många fåglar har bostadsbrist, och av liknande skäl som bina. Det saknas trädstammar med håligheter, som fåglarna kan inreda till bon.
– Gråsparvarna har exempelvis minskat 60 procent på 30 år. Ofta är det pilfinkar som folk ser, och misstar dem för gråsparvar.
En annan fågel som Per Bengtson beskriver som missgynnad är göktytan.
– Den är fantastiskt. Den äter dessutom upp myror i gräsmattan, så vill du ha hjälp att hålla myror borta kan du bygga en holk åt en sådan. De senaste åren har det varit ett projekt i Sörmland, där man byggt 1 400 göktyteholkar, så den är på väg tillbaka. Men det är inte bara bostadsbristen som hotar, utan att det är för lite variation i landskapet.
Så bygger du en dubbelholk:
Per Bengtson har på Naturskyddsföreningens hemsida beskrivit den här metoden, där du bygger två holkar i ett svep. Här följer metoden, något förenklad.
Du behöver:
En bräda till sidor, minst 240 cm
En bräda till bottnar, den ska räcka till två 12x12 bottenbitar.
En bräda till tak, den ska räcka till två takbitar på 22x22 cm.
Spik eller skruv, eventuellt gångjärn.
1. Såga till fyra 60 centimeter långa bitar av en bräda. Såga två bottenbitar, 12x12, samt tak på 22x22.
2. Lägg brädorna omlott kring bottenbitarna. Spika eller skruva fast. Se till att inte spika eller skruva på mitten, du ska sedan såga av din låda på mitten.
3. Såga av lådan i lagom vinkel. Det behöver inte bli rakt.
4. Borra ingångshål. Hålets storlek avgör vilka fåglar som kan flytta in.
5. Montera taket. Antingen genom att montera gångjärn, eller genom att skruva fast det något löst med en skruv, så man kan vrida det åt sidan.
Klar! Sätt upp dem högt så det blir svårt för katter att komma åt, och rensa cirka vartannat år. Fåglarna bygger bon ovanpå det gamla boet så efter ett par år hamnar ungarna högt upp i holken och blir lätta byten åt rovdjur. Tänk på att insidan på holken bör vara grov, så ungarna kan ta sig ur.
På Naturskyddsföreningens hemsida kan du läsa mer om hur du bygger en fågelholk. Gå till www.naturskyddsforeningen.se, sök på "dubbelholk".
Källa: naturskyddsforeningen.se