Johnny "Puma" Höglin, 39, bor med sin sambo, två katter och en liten hund i Eskilstuna. En gång var han en av Sveriges mest profilerade nazister. Nu är hans huvudintressen film, fikabröd och att gå på loppis med sin mamma.
När Johnny "Puma" Höglin var sjutton misshandlade han en polis.
– Det var ett upplopp och jag skulle springa någonstans när det klev ut en polis i vägen för mig. Jag armbågade honom i ansiktet - så här.
17-åringen greps och dömdes till ett fängelsestraff, men slapp till slut sitta i fängelse.
Ett par år senare ledde han Eskilstuna NS, en av landets då mest fruktade nazistgrupper.
I sin lägenhet högst upp i huset i Nyfors står Johnny Höglin och tittar ut genom fönstret medan han funderar. Det är ett bra område tycker Johnny. Det händer grejer. Inte bara dåliga grejer, försäkrar han.
På väg in och ut ur huset hälsar och tjoar han på folk. Johnny Höglin hjälper nyinflyttade svenskar att lära sig språket. Han pratar själv arabiska, något han lärde sig när han umgicks i vad han kallar ett "blandat gäng" i tonåren.
– Det var ju praktiskt med arabiskan för då kunde vi snacka ihop oss utan att polisen fattade.
När det gänget sakta upplöstes av droger blev Johnny Höglin helt enkelt ensam. Han lät sina vänner välja: vänskapen eller knarket. De valde knarket.
– Jag föll på eget grepp. Hade jag vetat då vad jag vet om droger i dag hade jag ju aldrig ställt något ultimatum, säger han.
Johnny Höglin, då i artonårsåldern, började leta efter något annat.
Även om Eskilstunas nazister till en början var skeptiska till en ung kille som nyligen umgåtts med invandrare, började de hälsa, och sen hänga – och sen heila.
– Jag var inte ett dugg intresserad av den där ideologin. Jag var inte intresserad av Hitler eller white power men det var känslomässigt bekvämt att bli nazist, säger Johnny Höglin.
– Du får ett färdigt system: De här ska du umgås med, de här ska du hata. Du behöver inte tänka eller känna efter själv.
Ideologin kom med tiden. Samtidigt steg han i graderna. Ganska snart var Johnny Höglin ledare för Eskilstuna Nationalsocialister, eller NS, och hade stora planer.
– Jag ville göra Eskilstuna NS till en nationell organisation och döpa om den till Svea NS. Jag ville ta över hela landet, säger han.
Under åtta år var Johnny Höglin aktiv nazist. I Sörmland bedömdes det då finnas runt femtio aktiva nazister i Sörmland. De flesta ingick i hans gruppering.
Efter att kontroversielle högskoleanställda Mohsen Hakim ordnade en debatt med Eskilstunas nazister på Mälardalens högskola frågade han helt enkelt efteråt om det inte var dags för "Puma" att lägga av, och erbjöd sig att stötta honom om han tog steget. Johnny Höglin trodde först att det var dolda kameran.
Men han tröttnade på nazismen långsamt, stegvis.
Sakta började han känna att själva ideologin falsk och hycklande. Johnny Höglin kallar det "en dimridå".
– Det här med att man skulle ställa upp i vått och torrt, det var ju bara skitprat till exempel. Likadant med det här med att beskydda svenska kvinnor, det är bara skitprat. De har låg ställning i naziströrelsen. Kvinnor är bara troféer och husdjur. Det är allt de är.
Han lämnade rörelsen på samma sätt: långsamt och stegvis.
Som nybliven pappa hade han lätt att hitta på ursäkter för att inte dyka upp, och genom att ifrågasätta vad han kallar "jidder och tjafs" inom den högerextrema rörelsen började han också straffa ut sig själv. Mohsen Hakim visade sig också vara fullständigt allvarlig och fungerade som Johnnys mentor under övergången. 2003 talade Johnny Höglin för första gången ut om avhoppet i Eskilstuna-Kuriren. I fotot som publicerades i tidningen syns Mohsen Hakim också i bakgrunden. Sedan dess har historien om Johnny "Puma" Höglins avhopp från nazismen har gått sina rundor i tidningarna. Raskrigaren som blev antirasist på inrådan av en muslim; Nazisten som sedan föreläste tillsammans med Emerich Roth, 92, som överlevt fem förintelseläger.
I dag är inte Eskilstuna samma nazistfäste som det var när Johnny Höglin var aktiv. Men den nazistiska rörelsen är möjligen farligare än någonsin, säger han.
– De kanske är mindre i antal men väldigt mycket råare. De är mer oberäkneliga än de var förut.
Under lördagen väntas nazister från Nordiska motståndsrörelsen - som upptagit flera av Johnny Höglins gamla kamrater - marschera genom Stockholm. De bedöms vara landets största och mest aktiva nazistgruppering. Flera av medlemmarna avtjänar fortfarande straff efter en av gruppens attacker på en antirasistisk demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp i 2013. Så sent som förra månaden misstänks aktivister från Nordiska motståndsrörelsen ha mördat en antirasist i Finland.
I onsdags valde USA en ny president efter en kampanj som präglats av rasism, antisemitism, kvinnohat och homofobi.
Johnny Höglin låter less på alltihop.
– Jag sa det här redan när SD fick 2, procent. Jag har predikat om det här i tio år. Jag får mer respons när jag pratar med mina katter än från politiskt håll, säger han.
Auktoritet eller tystnad, säger Jimmy Höglin, är de enda två sätt vi hanterar problem som unga stenkastare, gängkriminallitet – eller den främlingsfientlighet som tidigare präglade hans liv.
– Ska du agera förebyggande, då måste det vara bestående och konsekvent. Det handlar om en destruktiv livsstil som de rutar in sig i. För människor är vanedjur, säger Johnny Höglin.
För honom är det ingen större skillnad på de nazister han själv ingick i och de mindre uppenbart politiska unga, som kastar sten eller bränner bilar i Fröslunda och Lagersberg.
– Alla extremister är likadana. Det finns ingen - och då menar jag ingen - som egentligen tror på det där från början.
Vad ska man göra då?
– Förebygga.
Hur gör man det?
– Du måste alltid ned på individnivå. Du ska inte stirra dig blind på att det är ett problem, du ska fråga dig varför. Att generalisera som vi gör nu, det funkar inte.
Konsensus råder nu bland landets två största partier om att polisen behöver mer pengar för att förhindra och förebygga brott. Den politiska konfliktlinjen ligger i hur mycket mer pengar som ska tillföras, och hur.
– Har du inte tänkt på vilken sociopolitisk paradox det är? Man vill inte satsa förebyggande, men efteråt, då finns det gränslöst med pengar. Jag frågar mig: är vi verkligen så dumma?