Den lilla staden Sarasota på Floridas västkust stoltserar med en av USA:s vitaste stränder – men också en egen opera och ett konstmuseum av internationell klass.
Längst den smäckra brovägen som leder ut till ön S:t Armands Key står fiskare med solhatten nedtryckt i pannan. Havet är så blått och himlen så hög att det känns som vi befinner oss i en Disneyfilm. Det gör vi inte. Men vi har tagit oss till en av den floridianska västkustens pärlor, den lilla kuststaden Sarasota.
Motorn bakom resan hit är maken, som av familjeskäl varit i Sarasota flera gånger. Han har talat sig varm om de fina restaurangerna, de potatismjölsvita stränderna, konsten och fågellivet. Döttrarna och jag har fnissat lite åt honom under resan hit. Motorvägen från Orlando bjuder på ett klassiskt stycke amerikansk bilfärd, kantat av snabbmatsställen och reklam för lokala advokater som vill företräda skadeoffer. Men emellanåt blir naturen vild, träsken tränger fram mot motorvägen, och när vi väl når downtown Sarasotas spegelblanka (och ganska korta) skyskrapor befinner vi oss på en flikig, väl bebyggd men hisnande vacker kust.
Man bor bäst ute på öarna, "the keys", har maken förkunnat. Därför kör vi nu i sakta mak mot folklivet och uteserveringarna på S:t Armands Key för att rulla vidare ut på Lido Key. Och där, när vi äntligen checkat in och gått ned på hotellets strand, förstår vi vad han pratat om. Luften är snällt varm mot huden, sanden så vit så vit och vattnet inbjudande och liksom frasande. Här finns vandrande familjer, naturfotografer och surfare. Det enda oroande momentet är den lilla skylten som varnar för stingrockor i vattnet.
Hotellet har många stjärnor men känns ändå lite bedagat med rosafärgade väggar, saltstänkta fönster och fuktdoftande mattor. Det vittnar om "the stunning sixties" – 1960-talet då ekonomin boomade, många lyxvillor byggdes på öarna och det vackra folket sökte sig till regionen. Flera lågkonjunkturer senare har Sarasota ändå landat på fötterna – här finns personliga butiker, entreprenörer och investeringsbanker. Fastighetskrisen har inte skonat staden, men heller inte slagit hårdast här. Till familjens stora glädje hittar vi två Westfield-gallerior med alla butiker som döttrar i de tidiga tonåren suktar efter. Hit har också den ekologiska hipster-matkedjan Wholefoods hittat, den blir välbesökt under våra dagar i Sarasota när vi provianterar för strandpicknicks.
Sarasota är något av en kulturstad i en delstat som annars är känd för apelsinodlingar, krokodiler, golfbanor och solsuktande pensionärer. Här finns en alldeles egen opera, en symfoniorkester och en konserthall – och många ståtliga byggnader från tidigt 1900-tal. Men det som kanske påverkat staden mer än något annat är att familjen Ringling, från den framgångsrika cirkusen med samma namn, investerade tidigt. John Ringling, en av de fem bröder som ägde den kringresande cirkusen, blev på 1920-talet en av USA:s rikaste män. Han och hustrun Mable, som båda var passionerat intresserade av Italien och av konst, köpte redan 1911 en strandtomt här och när det blev dags att bygga hus ville Mable ha ett palats i venetiansk-gotisk stil. New York-arkitekten Dwight James Baum blev den som förverkligade hennes dröm om ett 3|340 kvadratmeter stort hem fördelat på fem våningar och 41 rum.
Under sina resor i Europa, när John Ringling letade efter nya talanger till cirkusen, började han samla konst. Hemma i Florida lät han bygga ett museum, inspirerat av Uffizi i Florens, för att husera samlingen av bland annat gamla mästare som Velazquez, van Dyke och Rubens. 1931 öppnade museet för allmänheten och när John Ringling dog 1936, skuldsatt efter den stora depressionen, testamenterade han det till Floridas allmänhet.
I dag drivs John and Mable Ringling Museum of Art av University of Florida, och utställningarna och konserterna duggar tätt. Vi funderar över Sarasotas märkliga kopplingar till Europa och konstvärlden när vi kör efter Ringling Boulevard för att sedan svänga ut på strandpromenaden. Konst är kul, men nu vill barnen leta snäckor, bygga sandslott och bada i Mexikanska golfen. Själva kollapsar vi i en solstol i flera minuter, innan de yngsta tjejerna förordar ett byte till hotellpoolen med dess badleksaker. Det går bra det också.
Som i så många amerikanska städer är det skönt att vara bilburen i Sarasota. Här finns förvisso fler cyklister och gångtrafikanter än på många andra platser, men om man vill utforska stadens många parker, forskningsakvariet Mote Marine Laboratory (yngsta dottern klappade sköldpaddor och vinkade åt hajar) eller närliggande stränder ger egen bil frihet. Det är också bara drygt 20 mil till Orlando vars temaparker – bland dem Disneys Magic Kingdom, Universal Studios, Sea World och Legoland - har en oerhörd dragningskraft på unga. Till Orlando flyger också Norwegian direkt från Stockholm.
Det är lätt att vara i Sarasota med barn. Vi flanerar runt det exklusiva St Armands Circle, med dess palmer, skaldjursrestauranger och klädbutiker och vi äter glass. Men så får vi bråttom. Den brinnande solen är på väg att gå ned, himlen är alldeles rosaorange, och då måste man vara på stranden. Just i kväll är det någon som spelar trumma, en annan har tänt en grill. Själva nöjer vi oss med att stå med tårna i vattnet och njuta. Alla utom maken, som frenetiskt fotar saxnäbbar och moln. Men det var ju också ett av skälen till att vi reste hit.
Tina Magnergård Bjers/TT