Första gången jag mötte denna rosigt granrisfriska fläkt i artistvärlden, var på Vikingavallen i Stallarholmen, sent 50-tal.
Han bad mig presentera honom i micken och kalla fram publiken till scenkanten.
Närkontakt av tredje graden direkt!
Här vilade inga ledsamheter. Likt en folkparksestradernas Gunder Hägg, levererade han sina sånger, framsprungna ur den västmanländska bruksmyllan, i ett halsbrytande tempo.
"Storfiskarvalsen", "Älgjakten", "Penninggaloppen" och "Man måste vara om sig och kring sig".
Ett motto så gott som något.
Han hade rött hår och glest mellan tänderna och en så folkligt bondkomisk framtoning, att alla andra blågula företeelser som plättlaggar, surströmmingar och älgjakter, kom på skam.
Dragspel, skrönor ur folkdjupens helg- och söcknar som alla kände igen sig i.
Var han inte en slitvarg, en diktionens furste, en Jantelagens okrönte baneman?
Var han inte en Herr Mitt-i-prick, den onaturligt naturlige hjälten, med obrutet självförtroende, ren och vit som en idrottsman i sin nystärkta skjorta?
Visst var det den geniala enkelheten och varma klarheten, snarlik en ångande nybadad Archimedes, som vi tog till våra hjärtan?
Thore Skogman, den forne fotbollsspelaren och lokalrevyaktören, skulle komma att bli ett begrepp inom underhållningsvärlden i gamla Svedala. Som artist, sångare, kompositör och textförfattare, med glädjefyllda titlar som "Bergsprängartango", "Min soliga dag", "Twist till Menuett" och den gigantiska djupröda schlagerbuketten "Tio tusen röda rosor" - alla dansbanors ljuva kärleksdröm.
En kväll på 90-talet, i ett Folkets hus någonstans i Sverige, möttes vi igen. Han skulle sjunga någon av sina 1 300 låtar till mitt pianoackompanjemang.
Snabb, effektiv repetition, redig genomgång, positiv energi, med en trygg självklarhet, uppmuntrande blick och klurig som hos en kalkylator på Bulten i Hallstahammar.
Du är okay. Jag är okay. Let´s do it!
Visste ni förresten att han var en oöverträffad Pommac-kännare? Kunde i blinda provsmakartest avgöra var drycken var tillverkad!
Ack ja, denne renlevnadsman och vardagspoet, detta lysande musikmakarfenomen, som kunde fånga våra vanligaste verkligheter med framsynthet, allt medan tiden gick:
Allting skall göras med watt och med volt, pop opp i topp, pop. Han var kraftverket.
Vilken höjdare!