"Tiden är ju något som bara finns och som kommer med precis samma hastighet som den försvinner", säger Bodil Jönsson.
Du har fått semester. Skönt! Nu är det dags för en tripp till landet, träffa familjen, kanske måla om farstun och DÄR tog tiden slut. Ja, ungefär så kan det kännas när man tagit ledigt från arbetet – tiden upplevs gå dubbelt så snabbt och snart sitter du på arbetet igen och suckar över att du inte hann med allt du ville göra.
Fysikern och professor emerita Bodil Jönsson vid Lunds Universitet är den prisbelönta författaren bakom en rad faktaböcker, däribland den uppmärksammade "Tio tankar om tid" (Brombergs, 1999). Hon menar att anledningen till att tiden känns så knapp under semesterledigheten är hjärnspöken.
– Egentligen är hela föreställningen att man kan ha ont om tid eller gott om tid bara ett hjärnspöke. Tiden är ju något som bara finns och som kommer med precis samma hastighet som den försvinner, säger hon.
Bodil Jönsson berättar att man kan välja mellan två förhållningssätt till det lite luddiga begreppet vi kallar tid. Antingen upplever man den som generös – det vill säga att man tänker att den bara kommer till en utan att man behöver anstränga sig det minsta. Eller så kan man välja den lite mer cyniska varianten och se tid som något fasansfullt undflyende som bara försvinner och försvinner.
– Vilket man väljer påverkar inte tiden. Den bara går och går, oberoende av inställning. Däremot påverkar man sig själv. Det första alternativet är mer livsbejakande. Därför ligger det en stor poäng i att öva upp sig till att ha det som grundläggande förhållningssätt, säger hon.
Tillhör du kategorin av människor som svettar dig igenom sommarledigheten handlar det alltså mer om dig själv än tiden. För du har inte ont om tid. Tiden är konstant och kommer alltid att fortsätta. Tyvärr, alltså.
– Hade vi rumsmässigt försökt få ner mer i en låda än vad lådan rymmer hade det visat sig genom att lådan hade svämmat över och somligt hade ramlat på golvet, säger Bodil Jönsson och fortsätter:
– Tiden tror vi oss kunna tänja och beveka så att allt vi vill ska rymmas också får sin plats i tiden. Men tiden är lika obeveklig som lådan. Det enda du tänjer när du försöker hinna med mer än vad som är möjligt är dig själv. Den enda effekten är att du blir stressad och sedan skyller det på "tiden".