En ledarsidas opinionsbildning är mer än de enskilda skribenternas samlade åsikter. Den är förankrad i en tradition, i ett förhållningssätt som överförs från en generation ledarskribenter till en annan. Det handlar om såväl politisk tendens i stort som om fokusområden och ställningstaganden i enskilda frågor. Det är denna tydlighet, konsekvens och hållfasthet över tid som ger ledarsidan en särställning i åsiktsbruset.
Har Göteborgs-Posten nu valt att kasta allt detta förtroendekapital över bord? Förra veckan meddelande nämligen tidningsledningen att man har anställt Alice Teodorescu som ny politisk redaktör, efter Fredrik Tenfält som går i pension. Beslutet har gett många höjda ögonbryn på landets ledarredaktioner, särskilt på de liberala. De tre skribenterna på GP:s ledarredaktion har protesterat mot rekryteringen.
Göteborgs-Posten, som hittills haft en socialliberal prägel, har tillsatt en chef för ledarsidan med helt andra politiska böjelser. Teodorescu betecknar sig som liberalkonservativ, en politisk beteckning som låter självmotsägande men som brukar användas av folk med högeråsikter.
Förnekande av könsmaktordningen och en motvilja mot jämställdhetspolitiken som sådan, en skepsis till välfärdsstaten, ett omfamnande av "familjevärden", åsikten att sänkt skatt är ett självändamål. Det är en åsiktsmix som brukar känneteckna en så kallad liberalkonservativ och som stämmer in på Teodorescu, som också kallat sig själv "gammelmoderat blå". Men det är också raka motsatsen till Göteborgs-Postens socialliberalism. För tre år sedan hade Teodorescu ett tufft meningsutbyte med just GP:s ledarskribent Malin Lernfelt om jämställdhet.
– Att vara liberal och konservativ fungerar alldeles utmärkt på en liberal ledarsida, säger Teodorescu i en intervju i GP.
Gör det? Inte på denna ledarsida, inte på Göteborgs-Postens och inte på någon annan svensk liberal ledarsida som jag känner till.
Men detta verklighetsfrånvända förhållningssätt är inte så mycket Teodorescus ansvar – hon har aldrig arbetat på en liberal ledarsida, bara på sådana som har beteckningen moderat.
Ansvaret är GP-ledningens. Det är den som har tillsatt en politisk redaktör som inte bara saknar förankring i tidningens politiska tradition utan står i direkt strid med den.
Ägaren har all rätt att genomföra ett sådant skifte. Men det är inte vad som tycks ha hänt här. Snarare förefaller chefredaktör Cecilia Krönlein ha gjort en slarvig alternativt felfokuserad rekrytering, där politisk inriktning i egentlig mening aldrig var ett urvalskriterium. Huvudägare Peter Hjörne har i sin tur valt att inte lägga in sitt veto utan håller tummarna för att det fungerar. Båda försäkrar nämligen att ledarsidan förblir liberal men att den nya politiska redaktören kommer att sätta sin prägel på den.
Inkompetens, prestige, önsketänkande och ideologisk slapphet riskerar alltså att ge tidningen en högervridning och förlust av de kompetenta medarbetare som i dag utgör ledarredaktionen.
Tråkigt för GP och för svensk liberalism.