Den var förstås inte förbjuden i Sverige, sådana förbud finns inte här. Ska man vara noggrann var den inte i strikt mening förbjuden i England heller. Men i realiteten stoppades utgivningen av Putinstatens hantlangare, för deras långa armar kan nå in i brittiska domstolar.
Boken heter Putins's Kleptocracy, och ordet kleptokrati betyder ungefär tjuvarnas välde. Författaren är Karen Dawisha, en känd expert på östeuropeiska förhållanden. Boken har hon kunnat skriva med hjälp av källor i Ryssland och i väst, och tack vare material som mödosamt samlats ihop av undersökande journalister i en rad länder – även Italien och Finland, men inte Sverige.
Dock figurerar Sverige i boken, inte bara genom det omsusade oljehandelsbolaget Gunvor, ägt åtminstone på papperet av en svensk affärsman och en nära kompis til Putin (som hastigt sades ha sålt lagom till sanktionerna). Från ett par italienska tv-reportrar citeras dessutom det här, ur en intervju med vad som ska ha varit en KGB-agent som efter Sovjets fall fortsatte i Putinstatens tjänst. "Mitt liv", sade han, "är delat mellan Moskva, St. Petersburg, Stockholm, Wien och Genève. Pengar ... i det ena [skatte]paradiset efter det andra. Vi patriotiska KGB-män flyttade miljoner efter miljoner dollar."
Boken kunde som sagt inte ges ut i England. Stora, akademiska Cambridge University Press tordes inte. Några av de tjogtals personer som med namns nämnande knyts till svindlerier, korruption och andra brott kunde ju stämma för ärekränkning. Mängder av miljoner i advokatkostnader i brittisk domstol, där det fria ordet har skandalöst svag ställning, var mer än förlaget vågade.
Men boken, utgiven i USA, har jag kunnat köpa. Orsaken påminner om gamla tider, när censur och rättslöshet täckte det mesta av 1600- och 1700-talets Europa. I ett par små länder kunde boktryckare trycka, och böckerna spreds utan att polismakten i till exempel den kungliga, totalitära diktaturen Frankrike kunde komma åt alla exemplar. En sådan fristad blev med tiden Genève, i dag snarare ett skatteflykts- och hälartillhåll än en oas för ordets frihet. En viktigare fristad var Nederländerna. Sverige låg för långt bort, och tryckfriheten 1766 till 1772 var i första omgången kort, innan kunglig statskupp vred klockan bakåt.
I dag är den i praktiken viktigaste fristaden för det fria ordet USA. Språket är engelska, juridiken ger inte bara skydd för själva utgivningen utan också mot indrivning av skadestånd utdömda i länder där Putinstatens köpta advokater skulle kunna ha framgång hos domarmakten.
De tusentals detaljerna i Karen Dawishas bok kan jag som regel inte personligen bedöma. Men säkert är att vidden av skumrasket och tjuvherraväldet i Ryssland måste kunna skildras med det tryckta ordet. USA som ordets fristad gör på så sätt livet svårare även för de kotterier av bankintressen, företag, politiker och inte minst högerextremister som väljer Putins sida mot väst.