Sverige brukar inte göra så med FN-konventioner och liknande, som i regel är fyllda av luddigheter och tolkningsproblem. När Sverige anslutit sig till en sådan folkrättslig överenskommelse genomförs den så att olika lagar ändras punkt för punkt, ifall svensk lag inte redan täcker konventionens innehåll. Så även med barnkonventionen: bland annat har en grundprincip i den, om hänsyn till barns bästa, blivit övergripande regel i socialtjänstlag och flyktinglagstiftning.
Parollen "Gör barnkonventionen till lag!" har spritt sig till diverse partier, som annars brukat slå vakt om de krav på lagstiftningens kvalitet Sverige brukat eftersträva. Senast har parollen dykt upp i regeringsdeklarationen och i en artikel av tre statsråd.
Men hur det ska gå till? Det säger statsråden inget om. Det som förmodligen avses är att göra som med Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. I lagarnas hierarki har den lagts ovanför vanlig lag men under grundlag.
Det inbjuder då till att i domstolsprocess driva krav att olika lagar och deras tillämpning ska förklaras stå i strid med de ytterst luddiga målsättningar och undantagsregler som finns i ett stort antal av barnkonventionens artiklar, liksom i dess inledande syftesparagrafer.
Att det skulle vara till fördel för barn är mer än tveksamt. Men det skulle uppskattas av advokater, som finge ännu ett sätt att få betalt för att flytta makt till domstolar. I högst konfliktladdade politiska frågor skulle det då kunna göras sådana försök: familjens ställning, med civilrätt, vårdnadsbidrag, rätt att öppna friskolor och annat.
Barnkonventionen är inte det som den ofta framställs som. De få tydliga rättigheter som den ger finns redan i Regeringsformen eller i vanliga lagar. Däremot finns en rad oprecisa målsättningar och strävansmål som är nog så vällovliga. Men om så vaga bestämmelser blir lag som ska ta över andra lagar öppnas dörren ännu mer för politisering av domstolarna och försök att flytta makt dit från de demokratiska institutionerna.
Både regering och andra bör tänka efter igen. Det ligger inte i barns intresse att lagstiftningsprocessen förfaller.