Premiärminister Viktor Orbán har sagt rent ut att han menar att auktoritära länder som Ryssland och Turkiet är bättre. Och västlig demokrati, den ogillar han numera. Hans marsch mot utmarken har en del Mussolinivibbar. Och Putinvibbar.
I Ungern störs han av att det ännu sänds tv-nyheter som inte staten eller hans anhängare kontrollerar. Det tyska tv-bolaget RTL har i Ungern en dotterkanal, som blivit andningshål för nyheter som Orbáns parti inte vill se. En tuff reklamskatt läggs nu för att knäcka några kritiker till. En drastisk högsta skattesats slår på en omsättningsnivå där ett enda företag finns. RTL. Så Putinaktigt!
KD:s och M:s konservativa grupp i EU kanske förlorar tålamodet till sist. Den har hållit Orbán om ryggen. Men riktiga beundrare av Orbán i nuvarande ideologiskt skick är det ont om i Sverige. En av SD:s båda järnrörsmän flyttade dock till Ungern då SD av något dunkelt internt skäl tog en trave partistödspengar och betalade honom för att lämna riksdagen, hålla tyst och hålla sig undan. Senast ex-riksdagsman Almqvist (SD) syntes till var det med beundran för Orbáns styre.
Om Orbáns parti får skifta EU-grupp till verklig ytterhöger finns flera gäng de kan försöka komma med i. I ett ingår SD, i ett annat fanns SD åtminstone i våras. Bytet är ett kapitel för sig. Efter att ha hållit ihop med beryktade antisemitpartier är de nu i stället i sällskap med – detsamma, fast inte från samma land.
Som framgått här i tidningen var Åkessons SD knutet till en högerradikal grupp dominerad av den österrikiske antisemiten Jörg Haiders arvtagare samt Frankrikes än mer beryktade antisemitiska, nyfascistiska Front National, även känd som finansiär av SD. I styrelsen för den organisationen, med sätet undanstoppat på Malta, hade SD-ledningen satt den andre järnrörsmannen, riksdagsman Ekeroth.
Detta ogillades av Dansk Folkeparti (DF), som i danska valrörelser förstås inte ville belastas av öppna SD-kopplingar till de partier på kontinenten som ideologiskt är SD mycket närstående. SD-ledningen försökte ducka och hålla frågan undan från väljarnas ögon. Den hade i våras språkregeln att de inte bestämt vart de skulle höra i EU.
Efter EU-valet fick dock SD inte DF och NF att välja på . Kompisarna i Malta-organisationen fick inte ihop ledamöter från nödvändiga sju länder, utan bara från fem, så SD hade inte räckt.
Men då skadade brittiska tories sitt anseende i Norden ännu mer – genom att värva Dansk Folkeparti och Sannfinländarna, som i sin populism för övrigt förenas av att gärna tala illa om svenskar.
Därmed behövde tories fiende på högerytterkanten, EU-hataren och Putin-berömmaren Nigel Farage i partiet UKIP, fler till sin grupp. SD släpptes in. Utan att ideologiskt bryta med sina gamla vänner i Österrike och Frankrike kunde de posera som till synes mildare och insläppta i värmen.
Det var dock inte bara Farage och Putin som blev problemet. Gruppens andra huvudparti är Beppe Grillos hårdhänt toppstyrda högermissnöjesparti Femstjärnerörelsen i Italien. Det drog först till sig även en del vänsterextremister. Men liksom i Ungern är Mussolinivibbarna slående.
Dessutom – som klarsynta Upsala Nya Tidning snabbt upptäckte – Grillo är inte bara tv-kändis. Han är även känd för sina antisemitiska grovheter.
Fast sådant är ju, i SD:s internationella vänkretsar, inget nytt .