De hade flera inslag. Ett av de påfallande var ett intensivt judehat. Detta framgick inte i det ovanligt utförliga TT-telegram som satte nyhetsbilden av det som hänt. Det telegrammet trycktes inte på nyhetsplats här i tidningen, frågan behandlades i en kort notis.
Jag skrev 15/7 i den här spalten om en del av de andra reaktionerna på Löfvens uttalande, som kom från vänster, delvis inom hans eget parti, och gick ut på att han skulle ha brutit mot partilinjen genom att vara för Israelvänlig och betona Hamas skuld och deras raketskjutande. Även om det skilde en del mot andra S-uttalanden menade jag att det inte gärna kan sägas att det socialdemokratiska partiets linje om Hamas eller om Israel ändrats på något väsentligt sätt genom Löfvens korta text.
Däremot hade jag inte uppmärksammat vidden av de antisemitiska inslagen i kritiken mot Löfven på nätet, av det enkla skälet att jag inte hade letat rätt på Facebooksidan och tittat igenom kommentarflödet, där det tydligen var randigt av både bruna och röda nättrolls utgjutelser. Jag hade i huvudsak använt mig av TT:s beskrivning – ännu en påminnelse om att i journalistiskt arbete gäller det att se upp så att man inte blir vilseledd av TT.
Sedan följde en minst sagt remarkabel utskällning av partiledaren i en hel rad S-tidningar. Flera exempel på den har i veckan redovisats i klippspalten här på sidan. Att det inom S finns en opinion som ser annorlunda på Hamas än vad partiledaren gör har framgått.
Men hade uppståndelsen kring Löfvens Facebookinlägg rapporterats rättvisande så borde inte bara frågan om Hamas och svensk vänsterkant ha belysts. Det säger en del om debattklimatet och extremismens många former i Sverige att ett sådant inlägg kan dra på sig många antisemitiska utbrott, av ett slag som hör hop med näthatet och propagandastilen i den yttre högern. Sydsvenskan har rätt. Att en partiledare utsätts för så mycket av sådan kritik borde inte ha dolts, men TT och Sveriges Radio åstadkom att de flesta missade vad som hade hänt.