eras prognos är åska, dunder, skyfall. All tv-rekvisita har flyttats inomhus.
Men solen gassar. Göteborgs återutnämnda EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) kommer cyklande med familjen i det granna vädret.
Hon gratuleras varmt av partivännerna. Men hon och alla Björklunds andra åhörare tvingas packa in sig som sillar in i en alldeles för varm och liten lokal. Hänsyn till tv tar över allt, som bekant.
Valrörelse i sillburk. Uppvärmd sillburk. Partiledaren svettas och får byta skjorta till pressträffen.
Inkomstskillnader talar han om, bra och dåliga. Löneskillnad efter kön är dåligt, men ännu en realitet, 100 år efter att den första kvinnliga ingenjörsstudenten släpptes in på Chalmers på andra sidan älven.
Inkomstskillnader efter utbildning är däremot nödvändiga för att ekonomin ska utvecklas så att välfärdssamhället kan betalas.
Statsbidragen till förstelärartjänsterna i skolan ska ändra lönestrukturen, så att det går att rekrytera lärare genom karriär för dem som är kvalificerade och gör bra ifrån sig. Den handfasta statliga styrningen av lönesättningen är ett okonventionellt grepp, och tydligen Jan Björklunds högst personliga uppfinning.
Sina tankar på att återinföra den statsanställda lärarkår som fanns före Göran Persson har han svårt att få andra partier av vikt att skriva under på. Men han har hittat andra vägar flytta över styrning till den statliga sidan, för att skärpa kraven på vad skolan presterar.
– Så snart det handlat om att öka kraven har de röstat emot, säger han om oppositionen.
Själv blev han det han blev tack vare lärare i Skene i Västergötland, som ställde krav på "oss textilarbetarungar". De skolfröknarna är han tacksam mot än. Med en skola som inte kräver något avgör hemmen kunskapsresultaten, och då flyttas klasskillnaderna till nästa generation.
Den omstridda frågan om antalet pappamånader verkar fp-ledningen vilja desarmera med en kompromiss: Bara en sådan månad till, men höjt maxbelopp följt av skarpare krav för jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen. Lyckas det? Det är väl osäkert. Men frågans vikt är ju stor för att motverka att kvinnor har det motigare än män med yrkeskarriär och löneutveckling.
De rödgrönrosa hotar välfärdens ekonomiska grund, och det gör, menar Björklund, valet till en folkomröstning om välfärdsstatens framtid och fortlevnad. Men det finns andra hot också, mot Europas frihet och säkerhet: Frihet byggs i samverkan med andra demokratier.
Vilka är på motsatt sida där? Jo, de rörelser i Europa, som i Sverige representeras av SD. Den väg de vill gå leder till att demokratins säkerhet undermineras.
Jan Björklund är rapp i mun som han brukar, men om regeringsfrågan blir han lika otydlig som andra, så snart det inte rör förstahandsalternativet, egen alliansmajoritet.
Mot Stefan Löfven vänder han Olof Palmes retoriska fråga från en valdebatt 1979, om varför Ullsten, Fälldin och Bohman inte visade upp ett gemensamt regeringsprogram. Det får han applåder för.
Men det är väl inte så lyckat? Att Stefan Löfven inte kan frigöra sig från andra rödgröna är ju en svaghet. Men vore det inte, bortsett från valtaktiken, ännu värre för landet om han band sig till händer och fötter och uteslöt ett inflytande från FP och andra borgerliga ifall de är i opposition?