I september 2011 besökte jag Egypten tillsammans med en grupp svenska liberala ledarskribenter. Det var en tid av hopp. Den mångårige diktatorn Hosni Mubarak hade nyligen avsatts. Landet förberedde sig för val.
På ett kontor i stadsdelen Nasr City träffade vi företrädare för Muslimska brödraskapet, den viktigaste politiska kraften i landet. Där fanns organisationens vice ordförande Khairat el-Shater. Grundaren av Brödraskapets engelskspråkiga sajt Ikhanweb, Khaled Hamza, var där – han som hjälpte till att arrangera delar av vårt Egyptenprogram där även möten med Brödraskapets opponenter ingick.
Deltog vid mötet gjorde även Sondos Asem, redaktör på Ikhanweb och Gehad al-Haddad, engelskspråkig talesperson för organisationen.
Det var ett intressant möte som jag också berättade om på denna sida (16 september, 2011). Vi diskuterade Egyptens ekonomi, det stundande valet och olika reformer av bland annat egyptisk familjelagstiftning.
Sedan dess har utvecklingen i Egypten vänt 180 grader. Den folkvalde presidenten Muhammad Mursi, som tillhörde Brödraskapet, började bra med demokratiska reformer men spårade sedan ur i auktoritär riktning.
Den stora förändringen kom dock 3 juli 2013 då generalerna återtog makten. Alla egyptier som fanns i det där rummet i Nasr City i 15 september 2011 är nu antingen i fängelse eller i landsflykt.
5 juli 2013, två dagar efter militärkuppen, fängslades Khairat el-Shater. För två veckor sedan dömdes han till döden, anklagad för spioneri, konspiration med Hamas. I samma veva fick den avsatte presidenten Mursi en dödsdom, för att ha organiserat egen och andras flykt ur fängelse när protesterna mot Mubarak bröt ut.
Sondos Asem arbetade som pressekreterare för Mursi och fick som enda kvinna en dödsdom för samma påstådda brott som el-Shater. Asem dömdes i sin frånvaro, då hon lämnade landet innan militären hann gripa henne.
Khaled Hamza och Gehad al-Haddad dömdes i april till livstids fängelse, enligt egyptisk lag 25 år, tillsammans med 15 personer – talespersoner för Brödraskapet och journalister. Deras påstådda brott är publicering av falska nyheter och konspiration i syfte att störta regeringen, den som militären hade tillsatt.
Samtliga rättsprocesser har avfärdats av människorättsorganisationer som Human Rights Watch som farsartade. Dess genomgång av åtalen mot journalisterna och talespersonerna visar att de i allt väsentligt bygger på så kallade erkännanden av sådant som i sig inte utgör brott – journalistiskt arbete och åsiktsförmedling i öppna kanaler.
Exempelvis har al-Haddad "erkänt" att han har arbetat som talesperson för Muslimska brödraskapet, skrivit officiella uttalanden och hjälpt till att upprätta ett mediecenter i Rab’a al-Adawiya-moskén, där Brödraskapet hade sin sittprotest på sommaren 2013. Det läggs även al-Haddad till last att han har gett tre intervjuer – till en spansk tidning, till en amerikansk tv-kanal och till New York Times.
Som en kontrast kan sägas att inte en enda person har åtalats för militärens dödande av minst 800 protesterande i Kairo 14 augusti 2013.
Egypten har åter sjunkit ner i mörker. Det är allt för tyst om det i omvärlden.