När Sepp Blatter, efter att i fredags ha blivit återvald som Fifas ordförande, yttrade sig i schweizisk tv lät det såhär: "Varför skulle jag avgå? Det skulle betyda att jag erkände att jag har begått felaktigheter". Fyra dagar senare, i förrgår, meddelade Blatter att han avgår.
Förra veckan slog den amerikanska skattemyndigheten och federala polisen (FBI) till mot en handfull Fifa-delegater. Dessa misstänks för bland annat korruption, mutbrott och penningtvätt i samband med att tv- och marknadsföringsrättigheter för Fifas turneringar har sålts.
Den kanske allvarligaste åtalspunkten är dock en misstänkt muta på tio miljoner dollar. Pengarna ska ha betalats till den dåvarande ordföranden för Nord- och Centralamerikas fotbollsförbund (Concacaf) från det sydafrikanska fotbollsförbundet. De amerikanska myndigheterna menar att det handlar om röstköpande, för att säkra att Fotbolls-VM 2010 skulle gå till Sydafrika. New York Times uppger vidare att en av Blatters närmsta män, Fifas generalsekreterare Jérôme Valcke, genomförde själva transaktionen.
Till sist blev trycket alltså för stort, även för en grandios pamp som Blatter. Men skandalen fortsätter att svälla och visa hur genomkorrumperat Fifa egentligen är.
I går efterlystes sex personer via Interpol för delaktighet i olika Fifa-relaterade härvor. Samtidigt läckte information om att även Blatter utreds för inblandning i korruption. Granskningar pågår om oegentligheter i samband med att Fotbolls-VM 2018 och 2022 tilldelades Ryssland respektive Qatar.
Det mesta ser med andra ord ut att rämna för Fifas del. Den transparensföraktande och maktfullkomliga hierarki som har odlats inom organisationen har i ett enda slag rasat samman. De osunda egenintressen som i allt för många år har gynnats av ordningen kunde inte längre vidmakthållas. Två saker måste nu ske.
För det första måste Fifa byggas om från grunden och här kommer valet av ny ordförande att få stor betydelse. Öppenhet bör vara det huvudsakliga ledordet. Fifa skulle sannerligen må bra av att ta efter den svenska grundlagsfästa offentlighetsprincipen.
För det andra bör Ryssland och Qatar omprövas som värdländer för VM. I den hårdföra diktaturen Qatar har hundratals fattiga gästarbetare omkommit i samband med byggandet inför mästerskapen. Putins allt mer auktoritära Ryssland har, å sin sida, annekteringen av Krim och krigföringen i östra Ukraina på sitt samvete. Att låta stater som dessa fira enorma PR-triumfer genom att anordna ett av världens största idrottsevenemang – om inte det största? – är allt annat än seriöst.
Vägen till trovärdighet har aldrig varit längre för Fifa. Samtidigt finns visst hopp om att det vi nu bevittnar utgör dödsstöten för den gamla, genomkorrupta ordningen.