Det var med växande obehag som jag i söndags, på internationella kvinnodagen, såg Leslee Udwins dokumentär ”Indiens dotter” på SVT.
Filmen visade tydligt vilka förödande effekter destruktiva maskulinitetsnormer och en manscentrerad maktordning kan få.
Dokumentären berör alltså det brutala gruppvåldtäktsfallet på en buss i Delhi 2012. Offret, 23-åriga läkarstudenten Jyoti Singh, avled efter 13 dagar på sjukhus och omfattande protester följde. I flertalet indiska städer tog människor till gatorna för att visa sin vrede.
I ”Indiens dotter” möter Leslee Udwin, bland andra, en av de sex män som var delaktiga i våldtäkten, bussens chaufför Mukesh Singh, samt två av männens försvarsadvokater.
Deras förhållningssätt till övergreppet är skrämmande.
Mukesh Singh framstår mest av allt som likgiltig när han talar om ”kvinnans skuld” i det inträffade.
En av försvarsadvokaterna hävdar att han skulle sätta eld på sin egen dotter om hon drog ”vanära” över familjen, i ett befängt försök att rättfärdiga att en ung kvinna, som hade varit på bio med sin manliga vän, våldtogs så brutalt att hon dog.
Känslan av illamående smyger sig på.
Fast hur kommer det sig då att så många män, världen över, faller in i en föreställning om att sexuellt våld och/eller hot om detsamma på något vis skulle vara okej?
En stor del av ansvaret bär sannolikt de könsnormer som omgärdar maskuliniteten. Dessa normer sanktionerar våld som konfliktlösningsmetod och maktmedel.
De dikterar att mannen ska vara stark, oberoende och inte visa svaghet. De proklamerar att mannen bör ta för sig, är överordnad kvinnan och har en automatisk rätt till företräde.
Detta kan låta som ett bra recept för att skapa åtminstone en viss andel socialt dysfunktionella individer. Det är det också. Maskulinitetsnormerna spökar inte bara i sådana extrema fall som våldtäkten i Delhi.
Titta exempelvis på det svenska skolsystemet, där flickor och kvinnor klarar sig bättre än pojkar och män – hela vägen från mellanstadiet till och med universitet. Många lärare vittnar även om en utbredd och nonchalant anti-pluggkultur bland pojkarna.
När kvinnor väl får chansen visar det sig ofta att de är mer gångbara i det moderna samhället än män.
De traditionellt kvinnliga könsnormerna, som fokuserar mer på hjärna än muskler och premierar social kompetens och ”duktighet” framför självcentrering och kunskapsförakt, skapar helt enkelt individer som är bättre lämpade att möta dagens utmaningar.
Lyckligtvis är könsnormer socialt konstruerade – och därmed också omformbara. Alla skulle tjäna på om mansrollen allt mer och starkare började närma sig sin kvinnliga motsvarighet.
Den aggressiva, arroganta och maktfullkomliga mannen är för länge sedan passé.