I går kunde man på debattsidan läsa ett inlägg från de rödgröna företrädarna i kultur- och fritidsnämnden, däribland Miljöpartiets ledamot Robert Lindberg. Ett avskaffade av de fria resorna beskrevs som kortsiktig politik och förödande för det för arbete nämnden bedriver. Mer klarspråk än så går knappast att uppbåda.
Så nu är frågan inte bara hur det står till med kommunikationen inom den politiska majoriteten. En lika berättigad fråga är vem det är som företräder Miljöpartiet. Hur bestäms partilinjen och finns det ens en sådan? Och om den inte finns, hur ska väljarna kunna utkräva ansvar från MP?
Just nu framstår partiet också som en rätt besvärlig koalitionspartner som intar flera ståndpunkter samtidigt, inte förankrar dem och som kamraterna i S och V inte vet var de har.
Samtidigt står det klart att den politiska majoriteten har trasslat till det med de fria resorna. S, V och MP har beslutat att avskaffa frikorten för personer över 75 år, vilket innebar att Socialdemokraterna – och i viss mån även Vänsterpartiet – bröt ett vallöfte. De äldre är upprörda, samlar namnlistor och kan gott fråga politikerna: Om bättre kollektivtrafik kräver att resenärerna betalar för sig, vilket ju var argumentet för beslutet, varför ska det inte gälla ungdomar?
Det vore bra om den politiska majoriteten kunde förhålla sig till just denna frågeställning. Och principiella argument finns säkert, men här är ett krasst: Kommunen behöver alltid mer pengar. Men att dra in de fria resorna för unga kostar betydligt mer i politiskt kapital än att ta frikorten från 75-plussarna. De äldre är en mindre väljargrupp och politiskt mycket trogna, jämfört med barnfamiljerna. Kan det vara så enkelt?