Moderaterna oroar sig för ökade klyftor och pratar om rättvisa och alla människors lika möjlighet och rättigheter oberoende av bakgrund. Sverige får inte bli ett land där det går bra för några, samtidigt som andra lämnas efter, heter det i kampanjmaterialet. Man kan skratta lite. Adoptionen av Socialdemokraternas retorik och favoritord är inte särskilt subtil. Och det blir lite komiskt när finansministern än en gång erbjuder svenska folket arbetslinjen, den här gången som samhällskitt.
Det kan också uppfattas som tunt och andefattigt. Är arbetslinjen verkligen svaret på allt? Nej givetvis inte. Jämlikhet kommer inte som ett brev på posten tillsammans med jobbskatteavdraget. Inte jämställdhet heller. Lösningen på att män inte tar ut tillnärmelsevis lika mycket föräldraledighet som kvinnor, återfinns inte i Anders Borgs nuvarande arsenal av åtgärder.
Men ändå, hur torftigt och krystat det än kan låta, så är arbetslinjen det som på sikt gör att vi kan finansiera en generell välfärd, den som erbjuds alla utan åtskillnad. Förra veckan kom Sveriges Kommuner och Landsting med en rapport som bland annat berättade det vi redan vet, att välfärdstjänsterna kommer att kosta alltmer i framtiden. I takt med att nya och dyrare behandlingar uppfinns blir vården dyrare. Ju högre standard på tjänsterna vi kräver, desto dyrare blir det som lite slarvigt kallas välfärden. Fler måste arbeta. Sett ur det perspektivet är Moderaternas koppling mellan rättvisa och arbetslinje inte särskilt långsökt.
I en bemärkelse är det riktigt som oppositionen säger, att regeringen skapat större klyftor mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar. Något större i alla fall. Men det viktiga är – om vi använder metaforen lite till – att bygga broar över klyftan. För att nämna ett exempel: Att sjuka prövas mot hela arbetsmarknaden – det som oppositionen kallar stupstock – är en hjälp att lokalisera de broar som faktiskt finns.
Klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har, existerar oavsett regering. Bara i en utopi, eller kanske dystopi, är det egalt om man har ett arbete eller inte.