Svar: ”Så länge Sverige gör en insats för freden och så länge civilbefolkningen i Afghanistan behöver stöd och skydd av FN. Så länge ska Sverige vara där.”
Glasklart besked från Sahlin. Tyvärr kan det inte sägas om den koalition som hon går till val med. Miljöpartiet har vinglat men tycks nu stå på samma linje som Socialdemokraterna: De svenska soldaterna ska vara kvar i Afghanistan men insatsen ska utvärderas till hösten 2011.
Vänsterpartiet vill däremot ta hem trupperna helst i går. Lars Ohly har också ständigt upprepat att det inte är någon katastrof om de rödgröna inte kommer överens före valet. Den gångna helgen skärpte Vänsterpartiet sin hållning genom att skriva in den i valplattformen: ”Vi ska stå upp för folkrätten och vara en röst mot krig, ockupation och förtryck. Detta innebär bland annat att Sverige snarast tar hem trupperna från Afghanistan.”
Formuleringen är starkt värdeladdad men har lite att göra med verkligheten. Folkrättsligt är den utländska militära närvaron i Afghanistan oantastlig. De USA-ledda trupperna gick in i landet 2001 med stöd från en regim som visserligen bara kontrollerade tio procent av territoriet men som likväl var Afghanistans internationellt erkända regering. Den Isaf-styrka som Sverige deltar i är i sin tur sanktionerad av FN.
För övrigt röstade Vänsterpartiet 2002 i riksdagen för att skicka det första svenska förbandet till Afghanistan. Frågan är alltså var någonstans på vägen en legitim militär insats förvandlades till en orättfärdig ockupation oförenlig med folkrätten.
Hur som helst är sanningen för dagen denna: de rödgröna saknar en gemensam linje om Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska åtagande mätt i praktisk betydelse, pengar och internationell prestige. Samtidigt är det en fråga där regeringen måste fatta beslut omedelbart, praktiskt taget på sitt första sammanträde i oktober. Det mandat som riksdagen har gett den svenska Afghanistan-styrkan sträcker sig bara till december.
Så om de rödgröna vet att de vid en valseger måste vara överens i frågan fyra veckor efter valdagen, varför kan de inte ha en gemensam linje före? Och varför väljer Vänsterpartiet att höja insatserna? Kremlologen får svara. Jag konstaterar bara att det är oansvarigt av de rödgröna att skapa sådan osäkerhet om svensk utrikespolitik och att avsaknaden av en gemensam linje kommer att bli mycket besvärlig för oppositionen i valet.
Även om Afghanistanstyrkan nog inte ens kommer in på topp tio-listan över de viktigaste frågorna för väljarna finns den ständigt med i debatten. Det handlar om regeringsduglighet där de rödgröna nu sänder signalen att de inte är redo.