Efter en genomgång av de politiska ungdomsförbundens visioner konstaterar hon att inget av dem, inte heller SSU, ”… drömmer om sammanpressade lönestrukturer, höga marginalskatter och en genomreglerad arbetsmarknad.” Men det är just sådant som måste till för att avskaffa den ekonomiska ojämlikheten, menar Eriksson och landar i slutsatsen att priset för jämlikheten är för högt.
Mattias Svensson från Timbro har i ett inlägg i Obs en närliggande tankegång:
”I moderna liberala demokratier uppstår […] en konflikt om vad som bör vara grundvärdet. Bör det vara lika frihet, som kommer att resultera i att människor lever olika liv, med sina olika yrkesval, inkomster och förutsättningar? Eller bör det vara lika utfall, som kommer att kräva att staten behandlar människor olika och med skatter och restriktioner trycker ner dem som är mer produktiva, talangfulla och kreativa än andra.”
Båda spanar alltså efter sina ideologiska opponenter och finner dem någonstans på den socialistiska vänsterkanten. Det är förstås bekvämt för Timbro och SvD men inte särskilt snyggt. Det finns nämligen fler definitioner av jämlikhet än målet om lika utfall.
En frågeställning handlar om vilka olikheter (ojämlikheter) i utfall är rimliga och vilka faktorer som ska tillåtas styra dem. Ett vänsterliberalt, eller mer exakt rawlsianskt, svar är att dessa olikheter är acceptabla om de är till gagn för de minst gynnade och är kopplade till befattningar som är öppna för alla. Det betyder att personer med samma begåvning och ambition ska ha lika möjligheter att nå fördelaktiga samhällspositioner.
I praktisk politik betyder det en välfärdsstat som gör tillgången till exempelvis utbildning mindre beroende av familjens plånbok, river barriärer för den som råkar ha fel kön och utvidgar valmöjligheterna för den som är född med funktionshinder.
Om man ser jämlikhet på detta sätt, som lika möjligheter, kan man i stället fråga sig: Vad kostar ojämlikheten? Vilket är priset, även det ekonomiska, om samhället inte utnyttjar hela vidden av sina möjligheter utan låter skillnader i föräldrarnas inkomst eller förtryckande normer stå i vägen för talang och driftighet?