Nej, hon har inte genomdrivit något häpnadsväckande dåligt, men hon luftar idéer som ger varje vän av rättsstaten gåshud eller åtminstone framkallar små huttringar.
Hennes senaste idé är att butiker inte ska behöva ansöka om tillstånd om övervakningskameror utan bara i efterhand rapportera att sådana satts upp. Det är i sig ingen katastrof, men ännu ett steg på vägen mot det där allestädes närvarande slentrianmässiga övervakandet. I och med tillståndsgivningen gör länsstyrelsen åtminstone en bedömning om var och varför kamerorna ska sättas upp.
Häromveckan slog ett annat hugskott ner i Ask: polisen kan avlasta domstolarna. Bara när skuldfrågan är otydlig är en rättegång nödvändig, sa Ask. Exemplet hon sedan gav var rattfylla, och då blev väl förslaget i och för sig inte så uppseendeväckande. Men hon börjar i fel ände när hon hävdar att domstolarna behöver avlastning och argumenterar utan hänsyn till grundläggande rättsstatliga principer.
Justitieministern är mycket för det där med effektivitet. I våras föreslog hon att män som misstänks för sexköp ska få delgivningen tillsänd i ett färggrant kuvert, tänkt att upptäckas av frun. Det skulle nämligen verka långt mycket mer avskräckande än de böter och kortare fängelsestraff som lagen föreskriver. (Inte för att någon ännu har dömts till fängelse för brottet.)
Där tog hon död på två principer i en smäll: Dels att människor inte ska straffas innan de har dömts för ett brott, dels att straffet är en angelägenhet mellan staten och den dömde. Skampålen är inte ett alternativ längre.
Rättsfrågor är ett område som lämpar sig dåligt för att tänka högt eller tycka löst. Därför kommer den lättsinniga idésprutan Ask inte sitta länge till på sitt jobb.