Nu är den frågan i nytt läge. FN:s Säkerhetsråd har tagit ett beslut som ger Sverige möjlighet och anledning att agera.
Eritreas skatteuppbörd utomlands kan på ytan se ut som frivilliga bidrag till det gamla landet, där fattigdomen är stor. De svenska kronofogdarna hjälper inte till med indrivning från dem som vågar låta bli att betala.
Men frivilligheten är ofta mer skenbar än reell. Det är omvittnat att det förekommer påtryckningar och hot mot släktingar eller släktens egendom som är kvar i Eritrea.
Det här pågår i en rad länder i Västeuropa. I Sverige har frågan en särskild dimension. För tio år sedan – när all fri press krossades i Eritrea och de planerade fria riksdagsvalen ställdes in – fängslade regimen en rad redaktörer och andra tidningsmän, däribland författaren och kulturjournalisten Dawit Isaak. Han är svensk medborgare och har bott i Göteborgstrakten, där hans familj åter är bosatt sedan åtskilliga år. I Eritrea var han, under de friare åren, redaktör på tidningen Setit.
År efter år har den svenska regeringen bett om att få Dawit Isaak frigiven, år efter år har den regim som spärrade in honom fortsatt att ha skatteuppbörd i Sverige.
Samtidigt har den svenska Lundingruppen gått in som investerare i gruvverksamhet i Eritrea, i nära ägar- och annat samarbete med regimen.
Av allt att döma har den svenska regeringen, trots det minst sagt provokativa uppträdandet från Eritreas sida, avstått från att agera med kraft mot sådant som regimens indrivningsverksamhet bland boende i Sverige. Åtgärder från enbart Sverige, utan internationella beslut och samverkan med andra länder har väl antagits öka risken att Dawit Isaak skulle behandlas ännu hårdare eller bli mördad.
FN:s Säkerhetsråd har nu vänt upp och ner på denna olustiga situation. Rådet ställer i en resolution krav på medlemsländerna att de ska ta itu med den indrivningsverksamhet som sker med påtryckningar och hotelser. Den direkta anledningen är inte de många politiska fångarna i Eritrea, utan regimens inblandning i inbördesstriderna i Somalia. Där ger Eritrea stöd åt en av de mest extrema grupperna, och denna är ett säkerhetshot i Afrika, även utanför Somalias gränser.
Både Sverige och andra har därmed krav på sig att på lämpligt sätt inskrida mot den eritreanska regimens metoder för att skaffa hårdvaluta genom uppbörd i andra länder. De här pengarna används i praktiken för regimens syften och då även för dess utrikespolitiska inblandning i Somalia, enligt de rapporter Säkerhetsrådet fått in.
Eftersom det hela i hög grad organiseras av landets ambassad blir slutsatsen antagligen att ett antal eritreanska diplomater som deltar i penninghantering och flyktingspionage mot svenskeritreaner kommer att utvisas med stöd av FN-beslutet.
Det är bra om så sker. Ännu bättre är det om det blir ett slut på att en av Sveriges mer välkända företagsgrupper står på den eritreanska diktaturens sida.