På den republikanska sidan är svaret enkelt: Den federala staten som sväller utom kontroll, snärjer medborgarna i sin byråkrati och skattar dem till döds. En allians av Washingtonpolitiker, -byråkrater, journalister, storföretagare och forskare – kort sagt ”eliten” – driver USA bort från dess traditionella värderingar till förmån för någon sorts halvsocialistiskt experiment.
Detta är alltså problemets kärna, inte USA:s försvagade konkurrens gentemot de snabbväxande ekonomierna som Indien och Kina, inte den låga utbildningsnivån inom stora delar av befolkningen, inte de enorma klassklyftorna, inte det urtida energisystemet, inte den eftersatta infrastrukturen. Nej, det handlar om den stora staten, trots att skattetrycket är det lägsta på 40 år och trots att amerikanarna inte har betalat så lite inkomstskatt i förhållande till vad de tjänar sedan Harry Truman var president.
Debatten mellan republikanska presidentkandidater natten till i går var en perfekt illustration av tillståndet i partiet. En och en halv timmes debatt i huvudsak om jobben och ekonomin kokade ner till en enda lösning: Sänk skatten! Ingen debattör betonade utbildningsfrågorna medan Texasguvernören Rick Perry, som i opinionsmätningarna leder kandidatkampen, åter meddelade att han inte tror på forskningen om klimatförändringarna.
Det är dåliga nyheter, och inte bara för USA. Ett av de två partierna i landet med världens största ekonomi väljer att inte ens se den stora utmaningen – USA:s tilltagande svårigheter att hävda sig i en global ekonomi. Den mentala bilden av en antiamerikansk ondska i Washington står i vägen för republikanska idéer om vad landets arbetare ska hitta på när företagen flyttar dit där lönerna är lägre. För de förblir lägre även om USA skulle skrota Obamas förhatliga sjukvårdsreform och sänka skatterna till noll.
De republikanska ingångarna bidrar till en torftig samhällsdebatt, kraftlös politik, ängslig befolkning och en amerikansk ekonomi med mörka framtidsutsikter, vilket drabbar även oss på denna sida om pölen.