Lunginflammation och tbc är inte längre dödliga sjukdomar. Sårinfektioner hos nyopererade behöver inte leda till döden. Det finns snabb bot mot öroninflammation, halsfluss och bihåleinflammation. Listan kan göras lång.
Men med jämna mellanrum larmar myndigheter och hälsoorganisationer om att nya bakterier har utvecklat ett försvar mot antibiotikan, varför relativt enkla infektioner kan dröja sig kvar länge, och i värsta fall ta död på den som drabbas. Särskilt gäller detta för tidigt födda barn, sjuka och äldre, som har ett från början klent immunförsvar.
Ju mer vi använder antibiotika, desto fler bakteriestammar utvecklar resistens. Ingen kan i dagsläget säga var utvecklingen kan sluta, men det är lätt att föreställa sig de horribla följderna om bakterie efter bakterie utvecklar resistens.
Hotet tas på allvar, åtminstone på sina håll. Människor uppmuntras att låta lättare infektioner och inflammationer läka ut av sig själva. Läkare uppmanas att inte skriva ut antibiotikakurer utan att ha konstaterat en diagnos. Men fortfarande konsumeras antibiotika i riskabla mängder.
Även inom djurindustrin flödar antibiotikan, främst i förebyggande syfte, och i en del fall för att djuren ska växa fortare. Enligt beräkningar av till exempel WHO går hälften av all antibiotika som produceras i världen till djur. Resistenta bakterier frodas förstås i fabriker med tätt packade, genetiskt svaga djur, och kan i många fall överföras direkt från djur till människor.
Därför är den resolution som EU-parlamentet röstar om i morgon mycket angelägen. Det är ett enigt jordbruksutskott som uppmanar kommissionen att bland annat kartlägga och analysera hur djurnäringen i Europa brukar och missbrukar antibiotika. Trots vissa (långtifrån tillräckliga) restriktioner misstänker utskottet att många djurfarmare gör lite som de vill. Ett problem är också att veterinärer i ett flertal länder får en stor del av sin inkomst genom försäljning av läkemedel. Marit Paulsen (FP), ledamot i jordbruksutskottet och initiativtagare till resolutionen, berättar att när Danmark förbjöd veterinärer att sälja läkemedel, sjönk antibiotikaanvändningen med 40 procent. En seriös kartläggning är ett första viktigt steg mot en mer ansvarsfull användning av antibiotika.
Det här är förstås en folkhälsofråga av obeskrivliga mått. Men inte bara. De resistenta bakterierna omöjliggör ju också att de sjuka djuren själva får effektiv behandling. Och det är synd, för det lär finnas köttuppfödare som är uppriktigt intresserade av sina djurs hälsa och välbefinnande, också när det vore billigare att låta dem självdö.