För några veckor sedan sa han att hans eftergifter är taktiska. Det tog han tillbaka i går med ett skratt och ett självironiskt citat: ”Högt flyga orden, tanken stilla står.” Och så var det inte mer med det. Här borde han inte fått komma undan så lätt. Vad menade han då, och vad menar han nu?
Ohly håller alla dörrar öppna för att ytterligare skattehöjningar kan komma att bli nödvändiga. Och om den så kallade välfärden är så illa däran som vänsterledaren låter påskina, lär de rödgrönas hittills ganska måttfulla skattehöjningar inte räcka långt.
Utfrågningen började i Afghanistan. Hur nöjd Ohly egentligen är med den överenskommelsen är svårt att säga. Men om inte annat har han tvingat S och MP att sätta ett slutdatum. Afghanistaninsatsen har gått åt pipan, inte för att de internationella soldaterna varit hänsynslösa eller den militära strategin bristfällig, utan blott och bart för att insatsen blivit USA-ledd.
Uppgörelsen som alla trodde skulle bli lätt, den om en större individualisering av föräldraförsäkringen, finns inte med i de rödgrönas valmanifest. Lars Ohly sa att det inte funnits tid till denna överenskommelse. Samtidigt förklarar han hur viktig delningen är, inte minst för att de orimliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska utjämnas. Alldeles riktigt – men feministen Ohly tappar rejält i trovärdighet när han går med på att inte göra upp om detta före valet.
När det kommer till skolan blandar han bort korten. De allt sämre resultaten beror på en segregering av samhället, säger Lars Ohly. Så långt har han åtminstone delvis stöd av Skolverket. Men så fortsätter han och pekar på möjligheten för friskolor att gå med vinst och då faller ju resonemanget. Föräldrar och elever som väljer friskolor antas ju, av till exempel Ohly, tillhöra den privilegierade grupp som genom sitt val utarmar den kommunala skolan. Samtidigt är det i friskolorna som en del av resurserna ibland kan tillfalla ägarna. Men det är inte i dessa skolor som de största problemen med dåliga och ofullständiga betyg finns.
Vinstförbudet är en principfråga som inte har något med de allt sämre resultaten i skolan att göra.
Och på tal om principer: Kan någon förklara varför den så kallade principen om lika skatt på löner och pensioner väger tyngre än till exempel principen om lika lön på arbete och inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar? Lars Ohly kunde det i vart fall inte.