Det är en ganska speciell valrörelse som har utspelats det gångna halvåret. Den ekonomiska krisen i Europa kommer med största sannolikhet att indirekt men ytterst dramatiskt påverka mandatfördelningen efter valet.
Solidariskt har Finland ställt upp med lån till Grekland och Irland. Samtidigt har landet ett eget budgetunderskott på ungefär åtta miljarder euro och en arbetslöshet på runt åtta procent. Den bekymmersamma finansiella situationen parad med stödet till andra krisande EU-länder har gett det populistiska partiet Sannfinländarna kraftig medvind. Opinionsmätningarna ger partiet 16, 17 procent vilket är mer än en tredubbling av nuvarande storlek. Varför ska skötsamma finländare ta ansvar för slösaktiga sydeuropéers prekära situation, lyder den populistiskt kortsiktiga frågan. Att krisande EU-länder snabbt kan dra med sig fler i fallet, väljer partiledaren Timo Soini att tala tyst om.
Sannfinländarnas framgångar har fått flera nedslående följder. En är att motsättningarna mellan finnar och finlandssvenskar har blossat upp, framför allt har det blivit mer vanligt med öppet hätska och aggressiva utspel om den svenskspråkiga minoriteten och om svenskans ställning som officiellt språk i Finland.
En annan effekt är att politikerna slipper undan alldeles för lätt, trots landets stora utmaningar. I en ärlig och realpolitiskt inriktad valrörelse skulle politikerna tvingas rada upp vilka nedskärningar de ser som nödvändiga – för alla är överens om att staten måste strama åt utgifterna. Men i stället för att konkretisera prioriteringar och nedskärningar, fokuserar debatten kring eurosamarbetet, om och hur mycket Finland ska hjälpa andra krisande länder i Europa.
Ingen av de politiker eller journalister som jag träffat hittills har velat förutspå hur nästa regering kommer att se ut. I Finland existerar nämligen ingen blockpolitik. Av tradition utses det parti som fått flest röster att leda regeringsförhandlingarna. Opinionsmätningarna antyder att Samlingspartiet (kan jämföras med Moderaterna) blir störst, tätt följt av Centerpartiet (leder nuvarande regeringskoalition), Socialdemokraterna och Sannfinländarna. Samtliga dessa nästan jämstora partier säger sig kunna samarbeta med varandra.
Finska väljare köper alltså grisen i säcken på söndag, i mer än ett avseende.