Men en intressant effekt har filmen fått. Den har tänt en debatt om Thatcher och thatcherismen, även i Sverige. Tyvärr kör debatten i gamla hjulspår. Socialister sågar henne rakt över medan högerfolk intar gärna den andra ytterståndpunkten. Johan Norberg lyckas i fredagens Expressen Kultur till och med framställa Thatcher som en förkämpe för kvinnors och homosexuellas rättigheter.
Det borde gå att få in åtminstone fyra aspekter i analysen av denna politiker, samtidigt:
1. Thatcher verkade i en politiskt starkt polariserad miljö och präglades av den.
2. Thatcher gav ett positivt bidrag till brittisk ekonomi genom att avreglera och privatisera, minska offentliga utgifter och knäcka auktoritära och maktfullkomliga fackföreningar.
3. Thatcher var inte alls så obeveklig som hennes image. Vid flera tillfällen tvingades hon gå försiktigt fram med reformerna och backade från den hårda monetarismen när den visade sina brister.
4. Thatcher var socialpolitiskt blind, genuint antiliberal i värdefrågor som just kvinnors och homosexuellas rättigheter, och valde vid flera tillfällen fel sida i demokratistrider i världen.