Kommunens portar var maximalt stängda för flyktingar, Moderaterna sög upp den främlingsfientliga opinionen och Sverigedemokraterna hölls borta från den lokala politiken.
Inför valet 2010 tvingade partiledningen i Stockholm kamraterna i Vellinge att tänka om och ta emot ensamkommande flyktingbarn. I kommunvalet backade Moderaterna kraftigt, även om de behöll egen majoritet i mandat.
Bakslaget är förståeligt. Den som fostrar och lever på en vi-mot-dem-kultur i invandringspolitiken kan inte över en natt vända 180 grader och behålla trovärdigheten.
Det hindrar inte att vissa politiker ser flört med främlingsfientligheten som en framgångsväg. Socialdemokraternas motsvarighet till Göran Holm är också en Göran. Dahlström heter han i efternamn och är kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm där S numera styr tillsammans med Moderaterna.
”Ska verkligen Sverige vara det land i Europa som tar emot flest ensamkommande barn/ungdomar?” frågade han från på Aftonbladets debattsida under Almedalsveckan och undrade om det är rimligt att Katrineholm tar emot fler somalier, anhöriga till personer som redan bor i kommunen.
Dahlström vävde förstås in formuleringar om solidaritet och vikten av återförening av familjer. Men signalorden, blinkningarna till intoleransen fanns likväl där: ”Vi riskerar då att få ’köksbordsrasism’ hemma hos människor som tycker att svenska barn som behöver hjälp inte kan få det, eftersom de somaliska barnen har större behov.” Ett väl beprövat grepp. Dahlström ställer ”svenska” barn mot ”somaliska” men lägger dessa ord i munnen på en abstrakt köksbordsrasist som kan dyka upp om inte … ja, vad?
Detta är ytterligare ett kännetecken hos den här typen av populism - en ovilja att fullfölja resonemanget, för att inte hamna i en besvärlig debattposition. För vad är det Dahlström vill ha? Förbud mot att människor av viss etnicitet bosätter sig där de vill i landet? Det är nämligen det enda sättet för Katrineholm att slippa ”ta emot 400 av de somaliska flyktingar som väntas till Sverige i kommande anhöriginvandring”.
Utspelet i Aftonbladet är nu ingen enskild händelse. Göran Dahlström tar varje tillfälle i akt att markera mot invandring och kopierar i väsentliga delar den politik som förts i Vellinge. Katrineholm vägrar ta emot ensamkommande flyktingbarn och har sedan 2011 ingen överenskommelse med staten om kommunalt flyktingmottagande överhuvudtaget.
Någon kostnadsfråga är det inte. Grannkommunen Vingåker konstaterade förra året att det statliga bidraget för de ensamkommande barnen överstiger kostnaderna i år och nästa år. Samma sak har Katrineholms socialförvaltning kommit fram till. Ett boende för tio ungdomar skulle ge kommunen ett överskott på en miljon, räknade tjänstemännen fram.
Men Dahlström säger nej.
Det finns mer. I september 2010, mitt i valrörelsen, uppmanade Dahlström en grupp franska husvagnsturister att lämna kommunen. Varför? De var romer.
Mönstret är tydligt. Och nu liksom tidigare väljer partikamraterna i Katrineholms arbetarkommun, Sörmlandsdistrikt, riksdagsbänk och partiledning att titta bort. Lite löss i fanan går tydligen att leva med.