VM i Malmö, Kristianstad, Lund, Göteborg, Jönköping, Linköping, Norrköping och Skövde ska ha bidragit till konsumtionen med 258 miljoner kronor. 222 000 biljetter såldes. Hotellbeläggningen ökade – i Malmö med 41 procent, i Kristianstad med 59 procent. Och så vidare.
Stor succé med andra ord. Eller? För vad säger egentligen siffrorna? Från nationellt svenskt perspektiv är bara en del av de 258 miljonerna konsumtionsökning i egentlig mening. Om jag reser för att bo, sova och äta i Jönköping bidrar jag till näringen där, men minskar sannolikt mina utgifter på andra håll i landet. Enbart 29 procent av besökarna vid handbolls-VM var utlänningar.
För de enskilda kommunerna var andelen pengar utifrån förstås större. Men vilka belopp talar vi om? Kristianstad ska ha dragit in 17 miljoner kronor i turistintäkter vilket omräknat betyder – håll i er nu – åtta arbetstillfällen på årsbasis.
Men så finns det, som det heter på utredningsspråk, ”icke-monetära effekter” som ”positiv förstärkning av destinationens varumärke via PR och marknadsföring”. Man kan exempelvis tänka sig att journalister som besöker orten skriver något positivt om den. Eller kanske inte det heller.
– Kristianstad, vad är det, svarar Stefan Kretzschmar från tyska tv-kanalen Sport 1, när han intervjuas av Kristianstadsbladet i samband med handbolls-VM.
Kollegan Dirk Weizman från Bild Zeitung fyller i:
– Vi som kommer hit är sportreportrar. Vi skriver och talar om sport. För oss är det inte intressant i vilken stad matcherna går, utan vi fokuserar på resultaten.
Ingen av de tio tyska journalister som tidningen hade talat med tänkte skriva något om Kristianstad eller Skåne.
Allt detta borde ge lite tillnyktring i synen på idrottens betydelse för ekonomin, och dämpa talet om att sätta orter på kartan med diverse spektakulära och dyra kommunala satsningar.
Kristianstad är ett avskräckande exempel. Lagom till handbolls-VM färdigställde kommunen en sporthall av högsta klass. Prislappen blev nästan en halv miljard skattekronor. Det kallas multiarena men saknar artistloger. Gästande musiker får göra sig i ordning i improviserade utrymmen som avdelade omklädningsrum. Årskostnaden för kommunen landade på 35 miljoner kronor och ledde till att man fick skära på annat håll. Bland annat stängdes två kommunala badhus.
Frågan är aktuell i Eskilstuna, också det en handbollsstad vars beslutsfattare planerar för en multiarena. En och annan hoppas säkert att även Eskilstuna i en framtid kan medarrangera internationella handbollsevenemang.
Ja, kommunen skriker efter en bättre sporthall. Men satsningen får inte helt styras av elitidrottens behov på bekostnad av motions- och breddidrotten. Ja, Eskilstuna behöver en anständig anläggning för konferenser och mässor – det är synd att avstå från alla konferenspengar som nu går Eskilstuna förbi. Men det gäller att vara realistisk om storleken på dessa belopp och anpassa satsningarna därefter. Ja, kommunala pengar kommer att krävas. Men de får inte skyfflas in som i Kristianstad.
Stora visioner är bra, men det gäller att inte förlora markkontakten.