Den som på bästa tv-tid bringar klarhet (nåja) i detta skaffar sig givetvis ett tolkningsföreträde i slutsatserna. Och Linussons slutsats är denna: Det svenska valsystemet inte är helt proportionellt och missgynnar små partier. En partikoalition som får fler röster än oppositionen är inte heller garanterad en majoritet av riksdagsmandaten. Alltså bör systemet göras om.
Det är lätt att dras med av resonemanget, men det är bättre att sansa sig. Valsystemet må ge vissa brister i proportionalitet i riksdagsval, men de riktigt stora skevheterna finns inte där utan i kommun- och landstingsvalen.
Ta vårt län. I kommunalvalet i Katrineholm 1998 fick Socialdemokraterna 9 629 röster. De övriga sex partierna samlade 10 029. Ändå fick Socialdemokraterna egen majoritet i kommunfullmäktige med ett mandats övervikt. Oppositionens försprång var visserligen bara 400 röster men överfört till riksdagsvalet skulle det handla om cirka 120 000, som för övrigt råkar sammanfalla med den röstmarginal som Alliansen vann med 2006.
I förra valet till Landstinget Sörmland fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet runt tusen färre röster än M, C, FP, KD och MP. Ändå bildade S och V majoritet. Den sprack visserligen omedelbart men det är en annan historia.
Och det finns fler sådana exempel, även i årets val.
En orsak är vallagens krav att dela en kommun i minst två valkretsar om antalet röstberättigade överstiger 24 000. Det missgynnar små partier medan de stora utnyttjar gärna denna effekt till max genom att utöka antalet valkretsar ytterligare. Därför hade den medelstora socialdemokratiskt styrda Katrineholm under en tid tre valkretsar, därav valresultatet 1998. Man kan också fråga sig varför Eskilstuna har hela fyra valkretsar när det nio gånger större Stockholm har sex.
Om lagstiftarna ska ändra vallagen bör de alltså inte börja med riksdagsvalet utan med det till kommuner och landsting.
Det är ett sätt att se på saken. Men det går också att ifrågasätta om möjliga felaktiga utfall i riksdagsval överhuvudtaget är ett problem. Några tusen röster, kanske, av ett totalt röstetal på nästan sex miljoner och tre-fyra mandat är knappast en avvikelse som kan ses som en proportionalitet satt ur spel.
De framkastade alternativen känns heller inte särskilt tilltalande. Färre och därmed större riksdagsvalkretsar skulle sätta personvalet ur spel och införande av fler utjämningsmandat skulle göra vår redan ovanligt stora riksdag ännu större och sänka riksdagsuppdragets status ytterligare.
Det svenska riksdagsvalsystemet är för långt ifrån sönder för att behöva lagas.