Att av den dra längre gående slutsatser om KD:s eventuella idéglidning är inte så meningsfullt. Mer intresse har det när Göran Hägglund i en replik i Dagen understryker att KD förblir ett konservativt parti, som tar avstånd från ”liberalismens starka betoning av individen”. Han lyckas göra detta utan att våga använda ordet ”konservativ”. Det säger ju en del det också.
Vad det handlar mest om är i alla fall familjepolitik. I 50 år har en väsentlig konfliktlinje mellan svensk konservatism och liberalism gått just där. Göran Hägglund har rätt mot Dagen, liberalism har han inte anslutit sig till.
Däremot aktar han sig för klartext i den fråga där det bränner till mest. Hur mycket av lönen ska gå förlorat i skatter, avgifter och indragna bidrag när en kvinna med barn väljer att yrkesarbeta?
KD har nyss lagt två förslag till kraftiga sådana marginaleffekter. Enligt det lindrigare ska barnfamiljen där kvinnan yrkesarbetar förlora så mycket bidrag att det motsvarar att hennes jobbskatteavdrag dras in ett par gånger om. Sådant är mycket riktigt konservatism.
Men Göran Hägglund aktar sig för klartext om hur partiet föreslagit ett i praktiken negativt jobbskatteavdrag för många kvinnor. Hårdfört ideologiska förslag lindas in i bomullsord som ”de små gemenskaperna”.
Detta är ett ledsamt drag hos KD. Däremot är KD, trots sin konservativa grundsyn, en värdefull bundsförvant till liberaler i ett antal sociala och andra frågor, inte minst flyktingpolitik och alkoholpolitik.