Egen mötesfrihet vill även extremister ha, men ibland också en självtagen rätt att upphäva motståndares mötesfrihet. Det som hände i Malmö för några dagar sedan var inte unikt.
En mikroskopisk men motbjudande extremistorganisation av det slag som cirkulerar kring SD kallar sig SDL efter en bedrövlig engelsk förebild.
De skulle ha torgmöte och en motdemonstration gav polisen mycket att göra. Först stördes mötet, sedan blev det kravaller där de påstådda antifascisterna angrep polisen. Bland annat satte man eld på en polisbil.
Detta var inte en engångshändelse. En rad av de våldsamma demonstranterna lär för övrigt ha talat danska, och det var inte heller en engångshändelse.
Påstådd antifascism som förevändning för att angripa polisen och ställa till skadegörelse har förekommit ett antal gånger. Högerextremister av alla nyanser gillar detta i mycket hög grad.
Det slags yttervänster som använder fascistiska gatubråksmetoder i sin "antifascism" hjälper högerextremisterna i deras propaganda för en dålig sak.
Att polisen försöker upprätthålla mötesfrihet, även för eländiga extremister är i alla fall riktigt, även om det inte är alltid polisen lyckas hantera situationer på bästa sätt. Var man annars kan hamna visas av ett färskt finländskt exempel, där förtecknen är omvända.
Det har getts ut en bok med en kritisk belysning av finländsk högerextremism. Författarna ordnade en diskussion om boken på ett bibliotek i Jyväskylä. Där skedde då ett överfall, högerextremister gick till angrepp med flaskor och med kniv – en ordningsvakt skadades av knivstick.
När ett följande möte på ett annat bibliotek skulle äga rum överutnyttjade polisen bestämmelser i ordningslagen om vakter och incidentberedskap så att arrangörerna inte klarade ut det och ställde in mötet.
De som kom med kniv och hotade och bråkade fick i realiteten polisens hjälp att vinna. Mötesfriheten för deras motstån- dare torkade in.
Den svenska polisen gör inte så. Som skedde i Malmö tar man obehaget och skyddar även motbjudande möten. Ett ledsamt jobb.
Men man undviker det sluttande plan där den ena gruppen efter den andra lär sig att våld mot möten ger framgång, som skedde i Finland.