I vissa opinionsmätningar är partiet näst störst, efter De konservativa. I andra mätningar leder Liberaldemokraterna. Det tvåpartisystem som Storbritannien länge har levt med är hotat.
Skeptikerna menar att Liberaldemokraternas opinionsuppgång inte håller hela vägen till valbåset. Kanske inte, men partiledaren Nick Clegg har ändå grund för optimism.
De konservativa och Labour har växlat vid regeringsmakten under hela efterkrigstiden och det finns en viss trötthet över det i väljarkåren. Liberaldemokrater har inte figurerat i det senaste årets skandaler där parlamentsledamöter har smitit från skatt och låtit staten betala deras privata utgifter.
Liberaldemokraternas uppgång kom efter den första direktsända valdebatten mellan partiledarna i landets historia, där tittarna korade Nick Clegg som den klara segraren. Clegg var tydlig och fyndig medan framför allt premiärminister Gordon Brown var stel och fick sällan till sina inövade spetsigheter.
Men det var inte bara stil och retorisk skicklighet som avgjorde. Det handlade lika mycket om politiskt läge. Clegg, som ledare av ett evigt oppositionsparti, gick i ständig polemik med sina opponenter. Brown och De konservativas ledare David Cameron hade inte samma utrymme. För Brown är Liberaldemokraterna möjliga samarbetspartners medan Cameron har valt en mjuk profil och avhåller sig från hård retorik. Clegg kunde därmed angripa utan att bli angripen och kan sannolikt fortsätta med det i de två återstående partiledardebatterna.
Liberaldemokraternas opinionsframgång har också fått Labour att tala reformförslag som kan utgöra grund för ett samarbete mellan partierna. Det handlar om ett nytt valsystem som ger starkare koppling mellan röstandel och mängden parlamentsplatser. Liberaldemokraterna har lidit av det nuvarande majoritetsvalet. Utgången den 6 maj kan därför mycket väl bli att Liberaldemokraterna får flest antal röster men minst antal parlamentsplatser, medan det tredje största partiet, Labour, vinner flest.
Av förra veckans debatt framgick också att Liberaldemokraterna står närmare Labour än de Konservativa inte bara i synen på vallagen och även i de principiellt viktiga rätts- och invandringsfrågorna, där Cameron förespråkade hårdare straff och kraftigt minskad invandring.