Om Time har rätt, om allt för få amerikanska politiker hörde sina medborgare då, så har budskapet nu nått fram till presidenten. Hans tal till kongressen, det årliga ”State of the union address”, natten mot onsdag svensk tid handlade till stor del om just detta, om hur USA ska komma igen och bli mer konkurrenskraftigt.
Och på område efter område gjorde Obama jämförelser med de snabbväxande asiatiska ekonomierna: Medan Indien och Kina sedan länge satsar kraftigt på utbildning går en fjärdedel av USA:s unga inte ut high school. Kinas framsynta linje om energiförsörjningen, bland annat världens största solenergianläggning, ställdes mot USA:s oljeberoende. Kinesernas byggande av nya, snabba tågförbindelser och nya flygplatser jämfördes med amerikanernas eftersatta infrastruktur.
Beskrivningen är i väsentliga delar giltig för stora delar av västvärlden, även för Sverige. Det mätta och tillbakalutade väst ställs mot de hungriga och strävsamma länderna i öst som ser sina möjligheter och förmår satsa rätt.
Därmed höjde sig Obama över den enkelspåriga, och i svenska högerkretsar ekade, diskussionen om att presidenten har missförstått de amerikanska väljarnas syn på staten, att han har gett dem mer stat än vad de vill ha. Obama stod fast i stället för att ta ett steg tillbaka och idka självkritik, som många väntade sig av honom efter höstens val.
I den meningen skiljer sig hans strategi från den som Bill Clinton tillämpade efter mellanårsvalet 1994, då demokraterna förlorade kontrollen över kongressens båda kamrar. I sina State of the union 1995 och 1996 lade han om sin politik närmare republikanerna i centrala frågor som brottsbekämpning, socialpolitik, skatter och maktfördelning mellan Washington och delstaterna, födde begreppet politisk triangulering och banade väg för sitt omval 1996.
Barack Obama gör inte en Clinton. Han tycks lita på att hans politiska kurs håller även vid det nya parlamentariska läget. Och det ser ut att fungera. Opinionsmätningarna visar de bästa förtroendesiffror för presidenten på över ett år. De som räknade ut Obama efter demokraternas valförlust eller rådde honom att byta spår har hittills fått fel.