Trygghetssystemen är urholkade och skickar människor direkt i fattigdom vid sjukdom eller arbetslöshet. Pensionärerna är så orättvist behandlade att Thomas Östros nästan går upp i falsett. Moderaterna bara låtsades, regeringen har ingen miljö- eller klimatpolitik värd namnet. Sveriges kommuner och landsting dignar under uppdraget att leverera välfärd och får ingen som helst hjälp av regeringen med stenhjärta – som är mer intresserad av att subventionera överklassens städning. Och inte en krona avsätter denna stenhjärteregering till att hjälpa människor som blivit arbetslösa att få nya jobb.
Den bilden tecknades i går av den trestämmiga oppositionen i riksdagens debatt om vårbudgeten. Tonläget var så till bristningsgränsen indignerat. Regeringen så fullständigt befriad från empati och förståelse av vad den svenska modellen innebär. Det är svårt att tänka sig vilka ord Mikaela Valtersson (MP), Thomas Östros (S) och Ulrika Andersson (V) skulle ha kvar om regeringen bestämde sig för att underkänna samtliga kollektivavtal, systematiskt privatisera alla välfärdstjänster, halvera skatteuttaget, slopa trygghetsförsäkringarna och låta människor betala själva för utbildning, vård och omsorg.
Naturligtvis finns risken att allt oppositionspartierna uppnår är att insvepa sig själva i ett löjets skimmer när de tecknar en bild som få känner igen. Men värre är att den här typen av debatter låter regeringen slippa undan alldeles för lätt. När anklagelserna blir alltför verklighetsfrämmande kan finansministern skratta bort dem och i stället ägna sig åt att upprepa sina mantran eller själv gå till angrepp.
Det går inte att vinna debatten – eller väljarna – på att anklaga regeringen för att ha misskött ekonomin. Inte heller genom att påstå att det finns långsiktigt hållbara och radikalt annorlunda sätt att bekämpa arbetslösheten på än dem regeringen tillämpar. Däremot finns det relevanta ifrågasättanden och möjliga förbättringar.
Östros kritiserade med rätta regeringens generella sänkning av arbetsgivaravgifter för ungdomar för att vara ett särdeles precisionslöst verktyg mot ungdomsarbetslösheten. Miljöpartiet har tidigare framfört tanken på att sänka skatten för fler tjänstesektorer än städbranschen, i syfte att höja efterfrågan vilket skulle ge fler jobb.
Detta höll tyvärr Valtersson tyst om i debatten medan hon i stället fnysande och hånskrattande spydde galla över regeringen. Och Östros rättmätiga kritik drunknade i hans totala underkännande av allt regeringen någonsin gjort i fråga om ekonomisk politik.