Johansson sitter i styrelserna för Eskilstuna Innerstad och Eskilstuna Marknadsföring, båda samkonstruktioner mellan näringslivet och kommunen. Så när de olika organisationerna stöder den politiska majoritetens projekt, i det här fallet Fristadstorget, är det Johansson som står bakom alltsammans, tycks Puustinen mena.
Han har en poäng. För här finns saker som inte är riktigt kosher. I november fick 25 000 hushåll i Eskilstuna ett reklamblad för den politiska majoriteten – ett tjusigt omslag på Kent-tema med de tre gruppledarna som snällintervjuas inne i tidningen. Avsändare: Eskilstuna Innerstad, som till en tredjedel finansieras med pengar från Eskilstuna kommun.
Gestaltningsprogrammet för Fristadstorget hade förankrats hos de tunga privata intressenterna, däribland de i Eskilstuna Innerstad, medan allmänheten och torghandlarna ställdes inför fullbordat faktum. När så beslut fattats och debatten dragit igång, kom innerstadsbolagets och marknadsföringsbolagets vd-ar ut till projektets försvar.
Företagare som stöder ombyggnaden tror givetvis att den är bra för Eskilstuna. Jag instämmer. Samtidigt finns här intressekonflikter mellan olika privata aktörer, där de som nu argumenterar för ombyggnaden gynnas av den på andras bekostnad.
Det är sedan länge ett normaltillstånd i Eskilstuna att kommunapparaten tar ställning för den politiska majoriteten i partiskiljande frågor. Men nu syns även något som påminner om patronage. Kommunala pengar betalas ut till de gemensamma bolagen och till ett stadsbyggnadsprojekt som utformats med liten insyn för allmänheten men som ger klirr i vissa privata kassor. I utbyte ges tungt opinionsstöd till den rödgröna politiken.