På sin blogg förklarar Graf att det är viktigt att politiker ser och jobbar med annat än politik med jämna mellanrum. Hon formulerar en princip om att politiker inte bör ha politiska uppdrag längre än två mandatperioder i sträck. Graf blev invald som oppositionsråd våren 2004 efter sin företrädares hastiga avgång, och om några månader har det gått åtta år sedan dess, alltså motsvarigheten i tid till två mandatperioder. Därför ska Graf lämna kommunpolitiken för att ge sig ut på sjön (bokstavligt talat) samt satsa mer på att skriva.
Principen som Graf kallar ”två perioder in, en ut” kan låta sympatisk. Det finns politiker som helt säkert skulle må bra av att vistas utanför de politiska uppdragens rätt speciella värld. Samtidigt vore det idiotiskt att aktivt dränera politiken på kunniga och erfarna politiker genom en bred tillämpning av en sådan princip.
Det står förstås Johanna Graf fritt att resonera kring vad hon tror är optimala tidsspann för politiskt engagemang. Problemet är att hon överraskar sina väljare, inte bara de 1078 som kryssade henne utan samtliga Solnabor som röstade på Socialdemokraterna. Sviker, skulle man kunna säga. För minns någon att Graf skulle ha pratat om denna sin princip före valet? Om hon redan då ansåg att politiker bör avgå efter åtta år, borde hon givetvis ha berättat för sina presumtiva väljare att hon avsåg att lämna politiken redan innan halva mandatperioden förflutit. Fast, kan man undra, varför överhuvudtaget ställa upp som förstanamn på listan om den egendefinierade gränsen infaller så snart efter valet?
Nej, det här ser mest ut som att oppositionsrådet har tröttnat på uppdraget och desperat försökt formulera ett moraliskt godtagbart skäl att avgå. Och förklaringen hon dukar fram verkar ha fallit en del i smaken. Tänk så rakryggat. Så sunt. Man får ju intrycket att Johanna Graf avgår enbart för politikens skull – inte för att hon själv är sugen på att göra något annat.
Det är förstås inte olagligt att hoppa av mitt i en mandatperiod. Men det är rätt fräckt att framställa det som något ovanligt hedervärt.