Temperaturen i cellen var konstant runt tio grader. Genomsökning skedde fem-sex gånger per dygn. När det gjordes fick fångarna stå nakna så bredbent att de nästan gick ner i split. En annan variant var att i 40 minuter tvingas stå naken en meter från väggen och luta sig mot den med händerna, ibland med handryggen mot väggen. Procedurerna genomfördes inte av ordinarie fångvaktare utan av maskerade män av okänd myndighetstillhörighet.
De gripna fick sova under starka lampor. Ansiktet skulle vara vänt uppåt och fick inte täckas. Golvet nymålades med acetonbaserad färg och fången tvingades tillbringa tiden i cellen under de 40 timmar som det tog för färgen att torka.
Efter att ha utsatts för detta och en del annat i två månaders tid skrev Michalevitj på ett dokument om samarbete med KGB, som han tog avstånd från i samband med denna berättelse som har publicerats på oppositionella nyhetssajter och sänts till landets åklagarmyndighet och till FN:s särskilda rapportör om tortyr.
Ingen inbillar sig förstås att någon i Vitryssland kommer att ställas till svars. Däremot kan Michalevitj med sin berättelse ha räddat de 70 oppositionella som fortfarande befinner sig i häkte undan fortsatt tortyr av det här slaget och värre.
Det tror Vladimir Novosiad, ledare för Vitrysslands liberala parti. I går talade han på ett lunchseminarium i Stockholm arrangerat av Folkpartiet och biståndsstiftelsen Svenskt Internationellt Liberalt Centrum, Silc.
Han beskrev hur Vitryssland i samband med presidentvalet kastades mellan viss frihet och förtryck vars brutalitet landet inte har sett på länge. Under valrörelsens slutspurt kunde oppositionen bedriva kampanjarbete av traditionellt snitt – träffa väljare och genomföra demonstrationer. Novosiad kallar det 20 dagar av frihet.
Men på valdagen den 19 december tog det slut. Protester mot regimen slogs våldsamt ner och ett stort antal oppositionella greps, däribland sju presidentkandidater varav två fortfarande är inlåsta. Två har, sannolikt efter tortyr, förklarat sig lojala med president Aleksandr Lukasjenko. Rädslan har åter kopplat greppet om vitryssarna.
Sveriges och andra staters främsta krav på Vitryssland just nu måste vara frigivning av samtliga gripna, säger Novosiad. Sedan gäller det att ge stöd till dem som har utsatts för repression, inte minst oppositionspolitikernas familjer, samt fortsätta ge uppbackning till frivilligorganisationer, icke-statliga medier och demokratiska politiska partier.
Och samarbeta inte med regimen, betonar Novosiad. En sådan uppmaning borde egentligen inte behövas. Men det var just det som väst var på väg att göra fram till valet, som ett sätt att belöna regimen för dess skenmanöver mot mer öppenhet och – vilket tydligen var lika viktigt för EU och USA – dess allt mer sturska uppträdande mot Ryssland. Gå inte på den bluffen igen.